Söderström och Unnerbäck hyllas

Särskilda insatser uppmärksammas – de stred för Vadstenas gamla bebyggelse

Vadstenas gamla stadskärna har fått behålla många gamla hus, här Skänningegatan. Göran Söderström och Axel Unnerbäck uppmärksammas nu för sin strid mot rivning av den gamla stadskärnan under 1960-talet.

VADSTENA (LT)

Det finns olika sätt att visa att man tycker att någonting är bra. I den digitala världen trycker vissa av oss på en knapp för ”gilla” så snart vi ser något. Vadstena kommun väljer en… mer högtidlig väg när man utser någon eller några som är värda en särskild uppskattning.

I år får Göran Söderström och Axel Unnerbäck denna utmärkelse. Under kulturveckan hyllas de med blommor och diplom men på ett stillsamt sätt så som det anstår ett firande i coronatid. Kanske blir det ett mer festligt firande av utmärkelsen en dag i framtiden.

De båda nu premierade männen har ägnat sitt vuxna liv åt kultur och historia i olika former. De uppmärksammas för sin strid mot rivning av Vadstenas gamla stadskärna och för ett bevarande av dess kulturminnen.

Göran har även guidat mellan husen från Gottfrid Larssongården utmed Skänningegatan till Lustgården ett år när kommunen ordnar en serie kulturhistoriska vandringar.

I kommunens motivering sägs bland annat ”Med unika kunskaper inom byggnadsvård har de skyddat flera hus från förfall, rivning och otidsenliga förändringar – såväl i staden som på landsbygden. Genom en rik litterär produktion, stort antikvariskt engagemang och gedigen forskning har Staden fått sin 600- åriga historia skriven, Rådhuset sin Märta Måås Fjetterström- matta och Slottet sin 1700-talsorgel”.

Axel Unnerbäck är orgelforskare och hans första skrift handlar om Löfstabruks kyrka i Uppland med sin berömda Cahmanorgel. År 1970 disputerar han vid Stockholms universitet på en avhandling om östgötska 1600-talsslott.

Göran Söderström är docent i konstvetenskap. Hans avhandling år 1972 är en studie om August Strindberg och bildkonsten.

Han har bland annat arbetat på Moderna Museet och Stockholms stadsmuseum, varit chef för Strindbergsmuseet och under 20 år sekreterare och kanslichef i Stockholms skönhetsråd.

När man tänker på gamla byggnader värda att bevara kommer det lätt att handla om slott och kyrkor, tingshus och herrgårdar. Men om vi vill bevara vår historia ska vi se även de mindre pampiga vardagshusen.

På 1960-talet finns en lust att riva gamla hus och bygga nytt. Både Axel och Göran tjänstgör då på Riksantikvarieämbetet och kommer att på olika sätt arbeta i Vadstena. Göran administrerar restaureringen av Folkungapalatset och Axel gör en bevarandeplan.

I kommunen tar man till sig planen och rivningarna tar praktiskt taget slut. I stället börjar folk att rusta upp sina hus.

År 1966 köper Axel och Göran ett hus i Bondorlunda by, byggt på 1700-talet. Huset är då obebott sedan cirka 20 år och i mycket dåligt skick. Det är nära till rivning. De rustar varligt upp huset och sommarbor där. År 2015 blir det byggnadsminnesförklarat enligt kulturmiljölagen. Det anses ha ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.
– Vi är båda mycket intresserade av gamla hus, som vi ser försvinna i beklämmande fart, säger Göran i samband med förklaringen.

År 1974 börjar de renovera ytterligare ett hus i kommunen, det Acharii-Bergenstråhlska inne i själva Vadstena. Dess historia börjar år 1632 när målaren och skulptören Johan Werner bygger sig en bostad. Huset får sitt namn efter läkaren Eric Acharius, som övertar det år 1810, och nästa ägare kapten Carl Ulric Bergenstråhle. Tack vare sitt namn toppar det i dag listan över Vadstenas kulturhistoriska byggnader.

Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM

Share