Stort, större, störst

Vi människor tycks så gott som alltid ha varit besatta av att överträffa varandra. Dock verkar det samtidigt finnas naturlagar som straffar oss då vi går för långt i vår iver att imponera på eller knäcka varandra, varför skrytbyggen brinner ner eller rasar och även de största av riken förr eller senare imploderar av ineffektivitet och korruption innan de invaderas av piggare och vitalare grannar på uppgång.

När vi nu kan summera 1900-talet kan vi se att denna strävan att växa och dominera till slut får kolosserna på fall eller åtminstone tvingar dem till nytänkande eller omgruppering. Det gäller allt ifrån EU:s problem med Storbritannien eller de ostadiga nyare medlemsländerna längs ostkanten till folkrörelsernas skapelser i form av konsument- och producentkooperationer: Det som en gång skapades lokalt av en överblickbar skara människor med stort personligt engagemang och ansvar, har steg för steg utvecklats mot större och större enheter både ekonomiskt och geografiskt, tills vi efter ett knappt sekel hade begåvats med stora, tungrodda, tjänstemannastyrda organisationsmonster där den enskilde delägarens eller medlemmens andel är så försvinnande liten att inflytandet närmast blir en illusion. Såsom född in i kooperationen kan jag jämföra den lilla konsumföreningen i mina barndomskvarter och min kvittosamlande mor med dagens gigantiska varumärke med franchisingpress på butiksföreståndarna och EMVtryck på leverantörerna. Tjänstemännen styr, konsumenter och producenter spelas ut mot varandra allt medan organisationen själv endast strävar efter att bli större och större.

Vad gör man åt detta? Ja, inte ens frihandelns förlovade land USA har trots antitrustlagstiftning och ganska tuffa ingrepp i konkurrensen kunnat stävja det bistra faktum att alla marknader och verksamheter strävar mot monopol. Sällskapsspelet Monopols popularitet ända sedan det uppfanns i depressionens USA hänger sannolikt ihop med att vi alla spontant känner att det är precis så som verkligheten fungerar, vare sig det handlar om gator och hus eller om elektronikmarknaden, oljemarknaden eller världens spannmålsmarknad: de stora äter de små tills de små har tagit slut och de stora börjar att sluka varandra. Politikernas försök att motverka detta bidrar i rakt motsatt riktning genom att ge de stora och resursstarka företagen enorma fördelar mot de små och nya. Att med en sådan lag som en black om foten försöka att gynna små lokala leverantörer är i stort sett omöjligt om man följer den, och så fortsätter utvecklingen i fel riktning med längre och längre transporter och större och större marknadsdominanser. Naturligtvis tar landsbygd och glesbygd störst stryk, men det är vi så vana vid så att det hade varit en praktsensation om så inte hade varit fallet.

Det är inga ljusa färger jag målar med. Emellertid finns det ett antal ljus i mörkret, och ett av dessa ljus är det faktum att vi lever i ett informationssamhälle där vi konsumenter belönar respektive straffar de företag som inte agerar etiskt, miljövänligt eller kvalitetsmässigt. Vi kan kommunicera med varandra, och om vi bildar stora grupper kommer vi att bli maktfaktorer som driver produktion och företagande i en riktning som är bra för oss, för konkurrensen, för miljön och för framtiden. Kort sagt: politikerna kan inte längre agera protektionistiskt eller gynna vissa producenter framför andra, men inget kan hindra oss konsumenter från att köpa närodlat, köpa svenskt, köpa kött och ägg från djur som har haft bra liv. Våra tuffa djurhållningsregler och miljölagar kommer i detta nya samhällsklimat äntligen att löna sig även ekonomiskt, då länder som använder en massa antibiotika eller föder upp djur i vedervärdiga miljöer helt enkelt med tiden kommer att tappa all export.

Det är också vi konsumenter som kan sätta käppar i hjulen för de stora och giriga genom att gynna de små, pigga och lokala: När det senaste åskvädret nu har slagit ut min robotklippare Pompes laddstation, kan jag, tack vare att jag handlade lokalt, hänga på låset måndag morgon för att få hjälp med problemet. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade varit om jag hade köpt Pompe på nätet! Så fortsätt att handla lokalt – på affären, gårdsbutiken, pizzerian eller hos hantverkaren – så kan vi små konsumenter driva utvecklingen dit vi vill ha den och därmed bli de stora vinnarna både ekonomiskt och miljömässigt. All makt åt konsumenterna!

JOHAN BIRATH

Share