Sverige och hobbitarnas Fylke

Svensk energi- och klimatdebatt har gått i baklås

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson brukar ibland framställas som en pajas i svenska medier. Jag sörjer att Storbritannien lämnade EU och att Johnson bidrog till det. Samtidigt finns skäl att visa stor uppskattning för hans och andras engagemang i kampen för den liberala demokratin på global nivå.

Dessutom drivs Boris Johnson av ett av allt att döma genuint engagemang att bromsa klimatförändringarna och skapa hållbara energisystem. I ljuset av vart svensk rikspolitik tagit vägen under senare tid finns också anledning att betrakta hans politiska vision med självkritisk ödmjukhet.

Under valrörelsen 2022 i Sverige kommer det inte vara självklart för alla att man kan vara jude, muslim eller same och samtidigt ha en svensk identitet. De som sår tvivel om svenska judars, muslimers, samers och andras svenskhet är heller inte längre några marginalfigurer i svensk politik. Tvärtom uttrycks dessa tankar av personer som tillhör ett parti som planerar för regeringsinflytande efter valet 2022.

Det är egentligen både hårresande och helt otroligt att det blivit så, men samtidigt har det normaliserats till den grad att knappt någon ens längre höjer på ögonbrynen inför denna realitet.

En av förmånerna som kommer med mitt uppdrag som borgmästare i Linköping är att få träffa en lång rad företrädare från andra länder. Den entydiga bilden som växer fram i de kontakterna är hur oerhört långt framme Sverige ligger i miljö- och klimatarbetet. Vi har också verktygen för att skapa energisystem som är hållbara. Utmaningarna ligger framför allt i att skapa bättre överföringskapacitet mellan landets olika delar, samt i att utveckla sätt att lagra energi från vindkraft och solcellskraft när det är vindstilla och solen inte lyser. Också där ligger Sverige långt framme.

Bland annat i form av långt drivet utvecklingsarbete kopplat till Linköpings universitet och där elektricitet lagras i batterier som gjorda av träråvara.

I stället för att handla om dessa spännande uppgifter har dock svensk energi- och klimatdebatt alltmer fastnat i baklås. Jag tillhör inte dem som kategoriskt säger nej till alla former av kärnkraft i framtiden. Men att ny kärnkraft, som tar minst 20 år att utveckla och som kommer att ge tämligen dyr el, skulle kunna ha någonting med dagens uppgift att rädda klimatet och vår akuta elförsörjning, är en helt verklighetsfrånvänd idé. Samtidigt ser jag i debatten hur frågorna om elöverföring, lagring och nya elproducerande enheter alltmer beskrivs som problem än möjligheter och uppgifter att börja arbeta med. Den svenska debatten om klimatoch energifrågor är med andra ord i långa stycken bisarr i mina ögon.

Det finns till och med stunder när mitt älskade Sverige väldigt mycket känns som hobbitarnas Fylke i Tolkiens Sagan om Ringen; omedvetet om omvärlden och sorgligt obekymrat om de verkliga problem som hotar samhällsgemenskapen.

En positiv sak i allt detta är ändå att politik aldrig i modern tid varit viktigare. Nu är allting på allvar och nästa års val kommer att vara viktigare än på länge.

Lars Vikinge (C)

Share