”Vi som var unga på 50- och 60-talet fick en bra start”
Flickorna stod till vänster och pojkarna till höger på Folkparkens veranda. ”Det var alltid lika spännande att se vem som bjöd upp”, säger Monica.
MJÖLBY (LT)
Allt var inte arbete och plugg för Monica Axell i ungdomen (se Länstidningen förra veckan). Begreppet tonårstiden myntades då. Det inledde en ny era för de som slutade skolan och… började ses som en särskild period i de unga vuxnas liv.
De unga tog för sig av det framväxande nöjeslivet. Tiden var dansbandens gyllene tid och fritiden innebar bland annat dans på dansbanorna och biobesök.
– Jag och mina kompisar roade oss med att gå på fik och promenera utmed Järnvägsgatan och Kungsvägen. På lördagarna var det dans i Folkparken och på söndagarna gick man på bio, berättar Monica.
När ungdomarna blev fikasugna fanns på den tiden hela sex konditorier. Det var Järnvägscafét, Nya konditoriet, Landgrens, Ritz, Hargéns och Järnvägsstationen.
– Ritz ansågs nog finast, reflekterar Monica.
Biointresset kunde även fyllas då det fanns tre biografer, Röda Kvarn, Centrumbion och Sagabiografen. Från Saga var det ju inte långt till Ritz så många hamnade där före eller efter biobesöket.
– Saga finns ju kvar och vi i Mjölby värnar verkligen om den. Salongen är så vacker och det är en fröjd än i dag att få gå och se någon film där, poängterar Monica.
Till Mjölby kom flera dansband och kända artister. Mjölby var populärt att åka på dans till berättar Monica. Hon tänker efter och kommer ihåg några band som Strömbergs, Palmkvists orkester och Harders.
– Min mamma satt i Folkparkens kassa, och hon fick en gång åka med i Lill-Babs och Simon Brehms bil. Deras bil stannade och de frågade om vägen så min mamma hoppade in, eftersom hon verkligen hittade till Folkparken. Det blev ett roligt minne, berättar Monica.
Livligare toner kom genom den tidiga rocken och framförallt Elvis Presley. Han blev en idol för de som var unga och Monica gillar fortfarande Elvis.
– På min tid gick det städat till och jag minns inte något bråk. Visst var det spännande att se vilken kille som skulle bjuda upp och roligt var det att dansa och svänga på sina vida kjolar, ler Monica.
Nostalgi är inte minst att minnas de många underkjolar som var på modet. Kjolarna skulle ju stå ut så mycket som möjligt och för att uppnå det gällde det att ha lager av styvstärkta underkjolar.
För många Mjölbybor var dansen på Skattegårdsängen i Väderstad populär. Så var det även för Monica och en kväll bjöd Arne Axell upp – och så var hennes öde beseglat. Arne och hon förlovade sig. Sedan när de gifte sig bosatte de sig på Bondegatan i Mjölby.
– Tänk så nära jag då hade till arbetet, minns Monica.
Så kom Väderstad in i bilden, Arne var ju därifrån, och 1975 flyttade de in i en nybyggd villa.
– Min man Arne var engagerad i Väderstad och ville att bygden skulle utvecklas. Han kämpade för att biblioteket skulle vara kvar. Glädjande nog går det ännu att låna böcker i biblioteket där.
Arne engagerade sig för många frågor och han stred även för att det skulle finnas en återvinningsstation och Fritidsgården var även den en hjärtefråga för honom.
– Dessutom var han kyrkvärd och då drogs även jag in i arbete för kyrkan, berättar Monica.
Monica sitter fortfarande i kyrkorådet för Folkungabygdens pastorat men betonaratt hon ska sluta till hösten och tycker att yngre krafter får ta över.
Politik har även varit ett stort intresse och Monica har suttit i flera nämnder samt även i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.
Så blev Monica tillfrågad om hon inte kunde tänka sig att bli god man och det blev nya uppgifter för henne och som pensionär har hon mycken tid och omtanke ägnas hennes uppdragsgivare.
– Jag får hjälpa mina klienter med mycket praktiskt och det är och har varit en kär uppgift, betonar hon.
Aktiv, engagerad och klipsk har Monica varit i hela livet. Tiden går fort men minnen finns kvar och ungdomstiden i Mjölby glömmer hon inte.
– Vi som var unga på 50- och 60-talet fick en bra start. Allt var inte bra och somligt har blivit bättre. Men den tiden tror jag faktiskt var något av en guldålder. Vi trodde på framtiden och var beredda att kämpa för den. Ofta funderar jag över hur framtiden ska bli för de unga i dag, avslutar Monica.
Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN, HANS BLOMBERG
