Väverskorna i Ydre vill bli fler

Ju fler dessto roligare i Vävstugans flyttade lokaler

Två förmiddagar i veckan är det vävdags i Vävstugan i Österbymo. Från vänster Barbro Gustafsson, Birgitta Wennerbo, Marja Rydberg och Gun Runnqvist.

ÖSTERBYMO (LT)

Vävstugans damer i Österbymo har fått en ny lokal att väva allt från plädar, handdukar till trasmattor i. – Vi vill gärna att fler kommer och väver med oss, hoppas Barbro Gustafsson.

Vävning är en urgammal tradition. Det finns lertavlor funna i nordöstra Irak på avbildat tyg i tuskaft och panama som är daterade till 7 000 år före Kristus.

Vävda linnetyger från Egypten finns bevarade från 5 000 före Kristus. I den norra delen av Europa kom ullen att vara det vanligaste materialet. Bomullen slog inte igenom förrän på 1800-talet.

Det är alltså en urgammal tradition som Gun Runnqvist, Marja Rydberg, Birgitta Wennerbo och Barbro Gustafsson för vidare. Den här fyrklövern utgör kärnan ibland de damer som varje tisdag och torsdag förmiddag samlas för en vävstund i studieförbundet Vuxenskolans lokaler inne i Österbymo.

Väverskorna fick flytta från Gula skolan, då den skulle hyras ut till Kalvsved humle. Ett hus som Ydre kommun sedan har sålt till företaget.

De nya lokalerna är mindre så istället för tio vävstolar ryms här sex. Två står än så länge nerpackade i källaren. Och nån utsliten har fått gå till vävstolarnas himmel.
– Det var riktigt besvärligt att ta ner vävar som inte var färdigvävda och sedan sätta upp dem igen i vävstolarna när vi hade fått hit allt, berättar Gun Runnqvist som agerar bas för gänget. Vi är inte klara med all uppackning. Det tar nog ett tag till innan vi har fått det som vi vill ha det.

Trots hennes ord känns det som om det är ordning på torpet. I den långa hallen utanför lokalen finns flera hyllor där fulla plastbackar vittnar om ett gediget klippande av mattrasor. Allt är färgsorterat. Här står också några knyppeldynor och ett par bandvävstolar i väntan på att hugade ska komma och nyttja dem.

Marja Rydberg sitter i den vävstol där en 21 meter lång varp har satts upp. Varpen ska räcka till nio fullstora plädar. Hon ska väva två plädar och är snart färdig med den första önskepläden som är randig i gult och brunt.

När alla nio plädarna har vävts skickas de till uppruggning så att ytan blir så där len och god som det ska vara för plädar.

Birgitta Wennerbo håller på med mattor. Just den här dagen ska hon börja på en ny och medan vi pratar upptäcker hon att det blev fel. Hon missade att starta med ett par centimeters inslag av mattvarp. Det fungerar som en stadkant innan det är dags för mattrasorna.
– Ja, det blir bara att repa upp då. Tur att det bara är små bitar som jag har börjat med. Lätt att repa, knepigare att mata in som inslag, resonerar hon.

Men göra om och göra rätt är en läxa som den som väver får lära sig om och om igen. En erfarenhet som delas av alla som syr, stickar, målar, snickrar eller vad det kan vara för hobbysysselsättning man håller på med.

Studieförbundet Vuxenskolan bistår till en del med det ekonomiska, men den mesta kostnaden får vävstugedeltagarna stå för själva. På väggen hänger en lista där var och en skriver upp vad de har vävt.

Tillsammans framhåller de fyra att det är så roligt att väva, att hjälpas åt, att färgsätta plädarna, mattorna, dukarna och handdukarna som ska vävas. De framför en önskan.
– Kom till oss och börja väva, säger Barbro Gustafsson, som har vävt i många år och tycker att det är så roligt och det blir ännu roligare när flera är med och bidrar till den goda stämningen.

Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON

Share