Skyttegille önskar nya medlemmar

Entusiaster vill få mer krut i verksamheten

Ydre skyttegilles röjargäng tog krafttag mot sly och gräs. F v Lars-Göran Svensson, Ulf Johansson, Henrik Scott med sönerna Emil och Albin, Henrik Isacsson, Filip Rääf och Bengt Rääf.

YDRE (LT)

Ydre skyttegille, ett av Sveriges äldsta gillen, har fört en tynande tillvaro på senare år. Det vill ett gäng entusiaster råda bot på. Gillets mest aktiva del är luftgevärsskytte för barn och… ungdomar, även om pandemin har satt skjutstopp för det under 2020-2021.

Ydre skyttegille har haft några år av lite mera stiltje i verksamheten. Det vill man råda bot på och i lördags var det stora röjardagen vid skjutbanorna ute vid Stora Bräng. Gillet har ett 60-tal medlemmar. Som mest har gillet varit dubbelt så stort och det var mitt under brinnande andra världskriget.
– Vi vill gärna bli fler, säger ordföranden Filip Rääf under en korvgrillarpaus. Hårt arbete kräver matraster där allt från slaget vid Poltava till amerikanska vrålåkens storhetstid kan avverkas.

Den del av verksamheten som har varit mest livaktig under senare år är luftgevärsskyttet. En av instruktörerna är Henrik Scott. Lokalen ligger i källarplanet av ett av Ydrehus hyreshus inne i Österbymo.
– Tyvärr har pandemin satt stopp för träningarna med barnen och ungdomarna. Vi har varit ungefär 15 deltagare som inte har kunnat träna på hela den senaste vintern.

Sönerna Emil och Albin brukar vara med och skjuta. Det går att skjuta för en mängd olika guld-, silver- och bronsmärken både utan och med en, två eller tre stjärnor. Ju fler stjärnor desto fler träffar måste skytten ha av möjliga 50. Emil är en av dem som vill träna för att ta guldmärket med tre stjärnor och då måste man träffa 49 av 50 skott på de fem tavlorna.

Ydre skyttegille bildades 1898 i Svinhult. De äldsta gillena i Sverige bildades redan på 1860-talet. 1863 i Malmö, Umeå och Skellefteå.

Gillet hade från början 105 medlemmar från häradets alla socknar. Skjutbanan låg då i Svinhult, men snart byggdes skjutbanor även i Österbymo, Rydsnäs, Asbysand och Norra Vi. Det var roligare att träffas och skjuta nära hemma än att lägga tid att ta sig till Svinhult.

Under båda världskrigen ökade intresset för skytte men sjönk ganska direkt efter att krigen var slut. Dessutom låg skjutbanan i Österbymo för nära samhället och röster höjdes för att banan skulle flyttas.

1947 kunde planerna på en flytt förverkligas genom att gillet fick ett statsanslag och att Boxholms bolag upplät mark där det tidigare torpet Rotha hade legat. Rotha var ett torp under gården Gnottnehult och var bebott fram till 1880-talet.

Sedan dess har Ydre skyttegille hållit till ganska nära Stora Bräng med två olika banor och skjutplatser under tak.
– Det brukar hållas roteskytte varje vår. Vi får väl se när eller om det kan bli i år. Pandemin sätter gränser för vad som får göras eller inte, säger Filip Rääf. Roteskyttet är prickskytte med salongsgevär med dioptikmarkering.
– Sen hoppas vi få till ytterligare samarbeten likt det vi har haft med IFK Österbymo. Vi körde springskytte för deras sektion, F.R.I-sportarna, ifjol. Eller om det kan bli skidskytte när det är passande vinterväder.

Gränsen för vilken verksamhet det blir sätts av medlemmarna.

Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON

Share