Afton med barnperspektiv

Lars H Gustafsson föreläste på Strand

Lars H Gustafsson är barnläkare och barnrättskämpe och har arbetat med barn under hela sitt yrkesverksamma liv.

ÖDESHÖG (LT)

Lars H Gustafsson har tre vägvisare för sina tankar om barns rättigheter och han berättar om dem vid en kulturafton på Strand. Ellen Key är en av dem. De två andra är Anna Lindhagen… och Elsa Laula Renberg. Alla tre ingår i hans senaste bok ”Glöd och visdom”.

Golvklockan slår sju slag och Ellen Keysällskapets ordförande Kerstin Strand (ja, hon heter så) börjar med att säga att vi har väntat och väntat och nu är du här och har kommit ända från Lund för att göra oss glada. Hon syftar på att Lars föreläsning, eller som han själv kallar det ”prat”, är uppskjuten ett år på grund av coronan.

Kerstin berättar att för på dagen hundra år sedan, den 5 augusti 1921, besöker Anna Lindhagen och Kerstin Hesselgren Strand.

Den första är aktuell denna kväll, den andra via Fogelstadgruppen, som nu är aktiv igen på Lilla Ulfåsa i Sörmland.

Lars är barnläkare och barnrättskämpe och har arbetat med barn under hela sitt yrkesverksamma liv. I Sverige från Lappland till Skåne, i internationella engagemang, bland annat i en expertgrupp knuten till UNICEF Sverige och som vice ordförande i Rädda Barnen.

Han har varit medlem av Barnombudsmannens expertråd och i den jury som utser litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Nu ägnar han sig istället själv åt författarskap, främst böcker om barn, föräldraskap, etik och livsfrågor.

Lars börjar med att läsa ur ett brev skrivet till Ellen Key för cirka 30 år sedan, det vill säga långt efter hennes död. Det handlar om Ellens inställning till Rädda barnen och Lars ställer frågor som han inte kan få svar på.

Elsa Laula Renberg är en av de stora barnrättsaktivisterna, född i en fattig samefamilj år 1871. Hennes far och ett syskon drunknar. Kvar är mamma Kristina, en kraftfull kvinna, och sex barn. Elsa utbildar sig till barnmorska på Södra BB i Stockholm. Hon lär känna Anna Lindhagen, som är intresserad av samiska frågor.

Elsa är aktiv för bland annat samiska barns rätt till skolgång, så aktiv att hon måste fly till Norge på grund av en växande ilska hos ”majoritetsbefolkningen”. Hon är kanske inte allmänt känd i Sverige i dag men hon ligger uppenbarligen Lars varmt om hjärtat.

Anna Lindhagen är inte bara en drivande kraft för koloniträdgårdarnas framväxt. Hon är också politiker och engagerad i rörelsen för kvinnlig rösträtt och i fredsrörelsen. När Anna skriver en memoarbok får den titeln ”Hur tänkte vi”. Den innehåller också många ”vi” och få ”jag”.

Lars berättar vidare att Anna tackade ja till det mesta, bland annat blir hon ordförande i Rädda Barnen. Hennes varierande engagemang gör att hon kan komma med jordiga fingrar till möten och sammanträden.

Lars talar om olika perioder i vår syn på barn. Från bara lyda till barn på piedestal. Det är dags för en ny väg där barn också har rättigheter. I ”Barnets århundrade” del 2 är Ellen Key tydligt emot aga. Barn ska behandlas som människor. Skolan dödar barns personlighet. Låt barnen ha egna tankar.

I Lars bok slutar varje del med brev till aktuell kvinna. Han gillar personliga brev och slutar även sitt prat, som han börjar, med att läsa ett brev till Ellen. Denna gång om barns fria lek i naturen och dess betydelse för barns utveckling.

Det blir ovanligt många frågor när Lars har slutat sitt prat. Inger Kroon tar upp barnkonventionen och dess genomslagskraft. Lars svarar att Sverige, Holland och Kanada drev på för att få till den och att Sverige ratificerar den snabbt.

Man föredrar att anpassa svensk lagstiftning till konvention framför en egen lag. Sedan är dock Sverige för långsamt med detta och måste lagstifta. Från år 2020 gäller nu FN:s barnkonvention som svensk lag.
– Om alla barnläkare, förskolepersonal, etcetera har med konventionen i sitt dagliga arbete är den ett bra redskap. Det gäller att använda den. Den är stark, säger Lars.

Det blir flera frågor om Ellens syn på dagens skola, Pisa och nationella prov.
– Vi måste se vad barnen kan, avslutar kvällens barnrättskämpe.

Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM

Share