Visst är det väl konstigt att så fort en kommun ska spara så vänder sig blickarna direkt mot det som alla kommuninvånare älskar på ett eller annat sätt.
Om nu en stor del av Sveriges yta har klappat ihop totalt och det fortfarande finns folk som påstår att det finns ingen som helst klimatkris i vare sig Sverige eller i övriga världen, hur ska man då förklara det som händer.
I över 200 år har vi haft fred i Sverige. Ja närmare bestämt 208 år. Det sista kriget var anfallet mot Norge som slutade i en fredsöverenskommelse 1815. Därmed är vi världsbäst i att hålla fred med vår omvärld.
Det känns som att vi snart talar två olika språk i Sverige. Det har inte med flyktingar att göra. De har all rätt att behålla sitt språk vid sidan av det nya språk de brottas med.
Kom i veckan att tänka på min salig morbror Gösta när jag tittade på det skandalomsusade NATO-mötet i Vilnius. De pompösa herrarna som bjöd på ideliga handskakningar och tillgjorda leenden.
Den här sommaren har kastat oss mellan hopp och förtvivlan. Regnet som uteblev kom tillbaka, ja lite i alla fall, och blötte ned de torra jordarna och gav oss hopp.
Jag reagerade ganska upprört, ja inom mig, när vår statsminister yttrade sig kring invandringen och indirekt sa att ”det är bättre att söka jobb än att sätta fler barn till världen”.
När jag för några dagar sedan stannade till vid ett övergångsställe för att släppa över ett par gångtrafikanter, slog det mig att de inte ens tittade åt mitt håll.