Den 52:a regerings – bildningen sedan 1876

Jag meddelade mitt beslut att ge Magdalena Andersson (S) i uppdrag att sondera förutsättningarna för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. Bild: MELKER DAHLSTRAND

Den 52:a regeringsbildningen sedan det moderna statsministerämbetet inrättades 1876 har nu inletts. Det konstaterade jag vid en pressträff förra torsdagen, när jag också meddelade… att jag gett Magdalena Andersson (S) uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. I tisdags förlängde jag sonderingstiden till måndagen den 22 november, med en avstämning per telefon fredagen den 19 november. Här följer mina inledningsord från pressträffen förra torsdagen.

Igår begärde, som ni vet, statsminister Stefan Löfven att få bli entledigad från befattningen som statsminister. Jag godtog begäran och entledigade statsministern och övriga statsråd, samtidigt som jag erinrade dem om att de enligt regeringsformen behåller sina uppdrag i form av en övergångsregering till dess att en ny regering tillträtt.

Enligt regeringsformen väljs statsministern av riksdagen. Det behöver jag inte berätta för riksdagens journalister, men jag har fått en del frågor från allmänheten om varför det behövs en regeringsbildning för att Socialdemokraterna byter partiordförande och vill därför klargöra att det inte finns någon formell koppling mellan statsministerposten och uppdrag som partiordförande. När en statsminister avgår ska riksdagen välja en ny statsminister.

Jag har därför idag inlett den tredje regeringsbildningen den här mandatperioden genom att ha samråd med partiledarna inom ramen för en så kallad talmansrunda. Jag har också överlagt med de vice talmännen och informerat Hans Majestät Konungen om processen.

Innan jag går in på resultatet av dagens talmansrunda vill jag sätta in den här regeringsbildningen i ett historiskt sammanhang. Jag har flera gånger sagt att det här är en mycket speciell mandatperiod i svensk politik. Den inleddes med den rekordlånga regeringsbildningen 2018-2019, som tog 134 dagar, fortsatte med en pandemi som har påverkat det politiska arbetet i hög grad och som fortfarande inte är över, gick sedan över i en regeringskris i juni-juli i år och så kommer nu Stefan Löfvens avgång som först partiordförande och sedan statsminister.

Jag har flera gånger fått frågan om det är unikt att ha tre regeringsbildningar under samma mandatperiod. Det korta svaret är nej. Det har hänt förut. Efter demokratins genombrott noga räknat två gånger, nämligen mandatperioden 1924-28 (regeringarna Branting III, Sandler och Ekman I) och mandatperioden 1928-32 (Lindman II, Ekman II, Hamrin). Men man kan konstatera att det är ungefär 90 år sedan förra gången.

Men låt oss vidga perspektiven något ytterligare. I USA är man ju, som ni säkert vet, bra på att hålla räkningen på sina presidenter och Joe Biden är USA:s 46:e president. Hur har vi det i Sverige? Det moderna statsministerämbetet inrättades 1876, alltså för 145 år sedan. Sedan dess har 33 personer innehaft befattningen som statsminister. Vissa har återkommit flera gånger, så vi har haft fler regeringar, men 33 individer har innehaft landets främsta politiska ämbete. Jag har alltså nu inlett processen med att nominera en person till att bli Sveriges 34:e statsminister.

Då ställer ni förstås följdfrågan: Hur många regeringsbildningar och därmed hur många regeringar har vi haft sedan 1876? Svaret är 51. Där ingår förstås att en regering med en viss statsminister och partisammansättning ersätts av en annan regering med en annan personsammansättning, till exempel efter ett val. Där ingår också att en regering som förlorat en förtroendeomröstning sedan nybildats med samma regeringsbildare – det som hände i somras – och att en regering behåller samma regeringsbildare, men att partisammansättningen förändras. En lista över dessa regeringsbildningar kommer att publiceras på riksdagens webbsida imorgon.

Jag har alltså inlett den tredje regeringsbildningen den här mandatperioden och den 52:a sedan statsministerämbetet inrättades.

Som ett resultat av mina samråd med partiledarna har jag beslutat att uppdra åt Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson att sondera förutsättningarna för att bilda en regering som tolereras av riksdagen. Eftersom den här regeringsbildningen inte föranletts av att regeringen förlorat en förtroendeomröstning, utan av att statsministern frivilligt avgått efter att Socialdemokraterna valt en ny partiordförande, framstår det som naturligt att Socialdemokraternas nya partiordförande får den första sonderingsmöjligheten. Den uppfattningen delas också av alla partiledare, oavsett vilken uppfattning de har om vilken regering de egentligen vill se i Sverige. Hon ska rapportera resultatet av sina sonderingar till mig på tisdag klockan 10. Hon kan då antingen slutrapportera eller begära förlängd tid.

Andreas Norlén
Talman, Sveriges riksdag

Share