Det finns mycket kvar att göra

Pride är påminnelsen om att våra rättigheter aldrig får tas för givet

”En flagga värd att försvara” – så löd Försvarsmaktens budskap till bilden av soldater bärandes på en flagga i regnbågens färger under Stockholm Pride förra veckan. Nu i veckan inleds… även World Pride i Malmö och efter ett år av pandemi går spänningen och glädjen att ta på.

Men spänningen ter sig även på andra sätt och det är nu viktigare än någonsin att vi inte börjar ta våra mänskliga rättigheter för givet. Är Prideflaggan politisk, hur är det egentligen för HBTQ-personer i Sverige, och är världen på väg att ta ett steg tillbaka i utvecklingen?

Vid en första anblick av kommentarsfältet till Försvarsmaktens inlägg talade budskapet sitt tydliga språk.

Den enda flaggan som är värd att försvara är den svenska och Prideflaggan är en vänstersymbol som Försvarsmakten ska hålla sig borta från.

Här finns många lösa trådar. I konceptet att vara en nationalist som älskar Sverige torde det även ingå en förkärlek för att Sverige är i framkant gällande mänskliga rättigheter och allas lika värde. Då är det knappast valet av flagga som är problemet.

Förvisso är Priderörelsen stark i vänsterkretsar och partier på den kanten av spektrat försöker visa sig som de enda som står upp för kollektivet HBTQ-personers rättigheter, men det är en helt annan fråga. Att stå upp för mänskliga rättigheter och allas lika värde är inte partipolitik, det är vår plikt som medmänniskor.

Utvecklingen i Sverige har kommit långt, så pass långt att våra rättigheter och friheter i Sverige är värda att försvara. Det betyder däremot inte att vi på något sätt är färdiga, utan tvärtom finns mycket mer att göra. Våra politiker ska inte under den här tiden på året slå sig för bröstet och påtala hur bra och inkluderande Sverige är i HBTQ-frågor, utan visa vägen framåt.

Därför presenteras här tre konkreta förslag.
• Blodgivning på lika villkor: Förlegade fördomar lever kvar än idag och upprätthåller ett system där homosexuella behöver leva i celibat i tolv månader för att kunna ge blod, jämfört med heterosexuella som har en karenstid på tre månader. Eftersom virus kan upptäckas redan efter tre månader är dagens system inget annat än diskriminering.
• Införande av ett tredje juridiskt kön: Ett tredje juridiskt kön är inte minst en frihetsfråga. Staten ska se oss alla individer och det juridiska könet är bara en bokstav i passet och siffra i personnumret. De som inte känner sig hemma i något av de facken vi har skapat ska kunna identifiera sig som något annat, även juridiskt. Detta skulle följa utvecklingen i andra länder samt en rekommendation från FN:s råd för mänskliga rättigheter.
• En könsneutral föräldraskapspresumtion röstades nyligen igenom i riksdagen men för att möta upp verkligheten i dagens moderna familjebildning borde barn även kunna ha fler än två juridiska föräldrar.

Vidare ser vi idag hur utvecklingen går åt helt fel håll på andra håll i världen, även i vårt Europa och EU. Nyligen trädde en ly lag i kraft i Orbáns Ungern som förbjuder undervisning om HBTQ-frågor i skolor samt medieskildringar av homosexualitet i det offentliga rummet.

Polen har tidigare utropat en tredjedel av landets städer som HBTQfria zoner. Här måste EU sätta press på de länder och makthavare som kränker grundläggande mänskliga rättigheter och särskilt i det första fallet kan EU-domstolen med ett nytt sorts rättsförfarande frysa allt jordbruks-, regional- och coronastöd till Ungern.

Det är ett instrument som aldrig använts tidigare, men nu har EU chansen att göra det rätta och stå upp för allas lika värde istället för att stå vid sidan om och se på när de mänskliga rättigheterna förfaller i ett samarbete som är till för att värna just dessa.

Vi måste komma ihåg att det inte var så länge sedan det såg ut på ett liknande sätt i Sverige och påminna oss om att aldrig ta våra rättigheter för givet. Kampen för ett inkluderande och värdigt samhälle fortsätter, inte bara under Pride utan 365 dagar om året.

Edvin Wallentin
CUF Östergötland

Share