Det slutna samhällets förfall

Inte ens personalen fick se vilka som besökte Villa Andropov i Pärnu

Biografen för sovjeteliten fyller ingen funktion i dagens fria Estland och är på väg mot sin undergång.

PÄRNU (LT)

I Estland söder om badorten Pärnu lät sovjetledaren Andropov under sin korta tid som generalsekreterare i kommunistpartiet (1982-1984) bygga Villa Andropov vid en avskild strand med skog omkring. I området runt denna byggnad med västerländsk byggkvalité och faciliteter var inga ester eller vanliga sovjetmedborgare välkomna.

Ja, villa är egentligen en blygsam beteckning för det är snarare ett slottsliknande palats. Hit kom de högsta herrarna i sovjethierarkin för att bland annat avnjuta det som var förbjudet i den ”jämlika” socialiststaten, där som vi vet att en del var mer jämlika än andra (vilket beskrivs så väl av Georg Orwell i de båda idag klassiska böckerna 1984 och Djurens gård/Djurfarmen).

Till Villa Andropov kom inte minst politbyråmedlemmarna med sina fruar. Limousinerna kunde köra direkt in i ett stort garage med dubbelportar varifrån man kunde gå direkt in i en biografsalong utan att bli sedda.

Här fanns plats för politbyråmedlemmarna samt deras fruar och inte flera. Biografmaskinisten leddes in till sitt arbete när salongen var mörk så att han inte skulle känna igen någon i publiken.

Vad visade man då för filmer? Jo bland annat visades amerikanska filmer, exempelvis Rambo, vilka var förbjudna i Sovjetunionen.

Att ett så åsiktförtryckande samhälle som det sovjetiska, idag ryska, skapar dubbelmoral och rädslor hos de förtryckta är uppenbart – men förtryckarna och deras medlöpare är kanske minst lika rädda men förmodligen på ett annat sätt – de är ju beroende av medlöpare och de förtryckta själva så att dessa ”simpla” medborgare exempelvis inte får relevant kunskap och revolterar. Runt Villa Andropov kom en del av detta till uttryck genom att stranden var bevakad av den sovjetiska marinen och att skogen befolkades av marktrupper.

Det är emellertid inte nog med detta: Vägen in till slottsvillan var en krokig, gropig och smal väg – Varför denna brist på komfort för limosinpassagerarna? Jo, på så sätt försvårades attentat med sprängämneslastade fordon eftersom markbevakningen då skulle hinna bekämpa angriparna.

Idag är stranden öppen för badande ester, filmsalongen med tillhörande garage håller så sakteliga på att förfalla, vilket även kan ses symboliskt, och den pompösa ”villan” är fritidscentrum med café och restaurang öppen för allmänheten.

Kan detta ses som att förtrycket och inte minst åsiktförtrycket faktiskt inte är hållbart i det långa loppet?

Vetenskapsfilosofen Carl Popper har även intresserat sig för samhällsfrågor. Ett av hans mest betydelsefulla verk heter ”Det öppna samhället och dess fiender” och blev under det kalla kriget ett väsentligt försvar för det fria åsiktsutbytet Popper grundar sig här liksom i sin vetenskapsfilosofi delvis på Charles Darwins urvalsprincip: ”Låt de falska teorierna dö i vårt ställe” – egentligen låt oss se de olika tankarna, idéerna och därmed problemen på ett öppet och ärligt intellektuellt sätt innan de, eller en del av dem, skadar oss. Vi vet inte var svagheterna och problemen finns innan vi undersökt och debatterat världen på ett så förutsättningslöst sätt som möjligt.

Följande citat från den franske 1900-talsförfattaren André Gide kan förhoppningsvis göra oss uppmärksamma på detta: ”Lyssna gärna på de som söker sanningen – men akta er för dem som funnit den!”

Text och bilder: HANS BLOMBERG

Share