Prisade skräpdykaren Albin Kälvesten
De senaste åren har Albin Kälvesten lyft upp uppskattningsvis tre till fyra ton skräp bara i Vättern och Motala ström. Bild: Privat
MOTALA (LT)
I den svenska marinen finns det både röjdykare och attackdykare. Men en viss typ av dykare saknas dock i marinen – skräpdykare. Titeln finns inte ens med i Svenska Akademiens Ordlista. Men det marinen saknar, finns i Motala. En som med jämna mellanrum simmar längs botten i någon av Östergötlands kanaler, älvar och sjöar.
Albin Kälvesten heter skräpdykaren som är vida känd för sin annorlunda, men nyttiga verksamhet. De flesta vet vad han håller på med. Men vem är han egentligen? Vad får honom att vistas timtal under vattenytan för att leta – skräp?
Låt oss först reda ut en sak. Att vistas under vattenytan innebär alltid en risk. Att sedan simma omkring och lyfta upp, det som andra slängt i gör inte den risken mindre. För en tid sedan lyfte Albin upp en plastpåse från djupet. I den låg en skarp artillerigranat.
Om han blev rädd?
– Nej, inte alls. Men det är klart att det var spännande när jag där nere på botten insåg vad som fanns i plastpåsen. Polis och militära experter tog hand om den, förklarar han och berättar vad som driver honom till att ägna så mycket av sin fritid, att helt ideellt rensa botten från skräp.
– Jag är uppvuxen vid Vättern som är landets finaste sjö. För några år sedan låg jag på ytan och snorklade och såg då en massa flaskor på botten. Min pappa var med så vi bestämde oss för att plocka upp en del. Sedan fortsatte vi med det några dagar. Vi fick upp 30 flaskor från olika tidsepoker plus en hel del andra saker. Därmed var intresset väckt, berättar Albin och fortsätter:
– Jag är naturintresserad. Vår natur finns inte bara över vattenytan, utan till stor del även under ytan, säger Albin och påminner om att 70 procent av jordens yta är täckt av hav.
Albin arbetar inom vården vilket märks när Länstidningens reporter intervjuar honom. Ofta använder han ord som omsorg, vårda, ta vara på, sköta om, bibehålla vår natur i så bra skick som möjligt.
Han förundrar sig över att vi människor inte tycks förstå, att bara för att man slänger sitt skräp i en sjö, eller i en kanal, så försvinner inte skräpet. Det ligger där som vilket skräp som helst i naturen. För naturen tar inte slut bara för att det finns en vattenyta.
Har du någon önskedröm?
– Min dröm? Det är att få skräpdyka varenda dag i hela landet. Jag har över tusen positioner i min telefon, som markerar platser där jag vet att det finns något som någon dumpat i sjön.
Vilka egenskaper bör man ha för att bli en bra och säker skräpdykare?
– Du måste vara lugn. Balanserad. Vara förutseende. Kunna göra riskbedömning. Hantera stressituationer. Ha känsla för teamwork för du dyker alltid med kompis. Inte vara en chanstagare och vara noggrann, säger han och berättar att han har en gedigen dykutbildning och att han använder enbart professionell utrustning som regelbundet kontrolleras. Inte minst tuberna som innehåller komprimerad luft under stort tryck.
Hur vill han då beskriva sig själv som person?
– Jag är driven, gillar det jag gör. Är en glad kille som gärna hänger med kompisar på olika aktiviteter, säger han berättar att människor kommer ofta med förfrågningar om han kan hjälpa till med att leta upp det man tappat i vattnet. Är det då lätt att hitta det man söker under ytan?
– En gång letade jag i över två timmar efter en telefon, där personen som tappat den visste exakt var den ramlat i. Ändå gick den inte att finna, säger han och intygar att vattnet i Vättern och i angränsande älvar och kanaler är rent, så sikten är ibland nästan lika bra under som över ytan. Sämre är det med de mindre vattendragen i tätorterna, menar han.
De senaste åren har Albin uppskattningsvis lyft upp omkring tre till fyra ton skräp bara i Vättern och Motala ström. Och det finns mängder av skräp kvar, säger han och berättar att han för en tid sedan ordnades en utställning i Bondebacka där den förvånade allmänheten kunde se vad som legat på botten under vattenytan.
Albin har under åren mottagit olika miljöpriser för sin insats som skräpdykare. Han anser att idén med att Naturen skulle ha sina egna juridiska rättigheter, med någon som specifikt för naturens talan, är en intressant aspekt.
– Vi får inte glömma bort att det finns en hel värld under vattenytan. En värld som vi alla måste vara rädda om, säger Albin Kälvesten. På frågan om hur länge han ska fortsätta med att vara skräpdykare, så kommer svaret snabbt.
– Hela mitt liv.
Text: KARL-HENRIK BERGMAN
