En kopp är en kopp är en kopp

Favoritkoppen skänker minnen som berättades i Västra Ny

Chandra Axelsson visade en vanlig svart mugg. Nej inte alls! En bild framträdde när man hällde varmt vatten i den.

NYKYRKA (LT)

V Ny husmodersförening / Hem och Samhälle inledde höstens möten med att visa varandra ”Favoritkoppen”. Ordföranden Elisabeth Fransson Adolfsson hälsade de 31 damerna välkomna till kvällen.

Kerstin Svensson inledde visandet med att berätta om sin speciella kopp. Den hade en vacker och somrig dekor designad av Lena Linderholm. Synd var, att det mycket lätt blev naggar på koppkanten. Trots att Kerstin varit rädd om den. Kan bero på porslinskvalitén.

Så följde berättelser om när man köpt koppen, eller fått den. Kristina Andersson visade en av två muggar hon köpt när hon studerade i Uppsala en gång i tiden. Tyvärr hade den andra muggen gått i tusen bitar, vilket Kristina var ledsen över.

Anitha Löövs muggar hade kommit ända från Venedig och Thailand. Barn och vänner hade köpt med dem hem till Anitha då hon ett tag samlade på udda koppar och är en stor te-drickare.

Rose-Mary Mattssons kopp var i glada fina färger och mönster. Den hade hon fått av sin arbetskamrat Elisabeth.
– Hon tyckte den skulle passa mig, sa Rose-Mary. Lite afrikanska färger.

Likaså hade Måna Karlsson fått sin mugg av en arbetskamrat när hon jobbade på Luxor. Den var signerad med Månas namn. Kanske för att hålla reda på vems mugg det var bland alla fikakompisars.

En mugg som riktigt stod ut bland alla var en mugg som Chandra Axelsson visade. Från att ha varit en helt brunsvart enkel mugg, framträdde en bild när hon hällde varmt vatten i den. Trolleri!

Elisabeth Fransson Adolfsson visade en liten kaffekopp av modellen Mårbacka.
– Min morbror Ove sa till mig och min syster att vi skulle få välja ut var sin servis när vi växte upp. Jag valde Mårbackamodellen. Sen fick både hon och jag delar vid jul och födelsedagar. När min man och jag gifte oss, fick vi saknade delar av servisen, så nu är den komplett. Jag är jätteglad för det. Ett fint minne att ha, nu när inte Ove lever längre.

Efter berättelserna var det fika och lottdragning. Och trevligt prat! Det behöver inte vara ett digert och dyrt program att följa, utan det enkla är gott nog. Vid nästa möte i oktober kommer Lennart Lundström och spelar och sjunger visor till eget ackompanjemang.

Text och bild: EVA CARLSSON

Share