Prästen Sara höll 50-årsfest i Kyrkans hus
Festen är igång med gemenskap och trivsel.
MANTORP (LT)
Sara Olofsson, präst i Folkungabygdens pastorat, firade sina 50 år med gudstjänst och en fest i kyrkan dit alla var välkomna. Mitt i Mantorp ligger Kyrkans hus som ingår i pastoratet. Där… finns Mariasalen som är en vacker kyrksal, ljus och luftig. I huset finns även ändamålsenliga lokaler för en lång rad aktiviteter.
Söndagen den femte december firades högmässa som även var en del av Sara Olofssons 50-årsfirande. Sara är präst i Folkungabygdens pastorat och har ansvaret för de närliggande kyrkorna och för Kyrkans hus. När hon fyllde 50 år i adventstid ville hon fira i Kyrkans hus med församlingsbor och vänner från olika platser i Sverige. Seden har hon tagit med sig från Filippinerna, där hon och hennes man i många år var verksamma som missionärer.
– På Filippinerna är det viktigt att fira de som fyller år och då är gudstjänsten ett viktigt inslag. Alla vill vara med och trots de många svårigheter som drabbar folket, som jordbävningar, stormar och översvämningar, så glöms inte gudstjänst och födelsedagsfirande bort. Tre viktiga kriterier utmärker högtidsfirandet på Filippinerna. Först gratuleras födelsedagsbarnet, sedan går alla till mässan och så blir det mat och fest, berättade Sara.
Söndagens mässa med temat ”Guds rike är nära” utmärktes av en innerlig och optimistisk ton. En procession med konfirmander inledde, och därefter följde bland annat solosånger av Jenny Strömgren och predikan av vännen Per Kristiansson. Per är en vän, som även varit missionär på Filippinerna, och med Sara och hennes man Fredrik delar de många minnen och erfarenheter.
Dagens predikan handlade om bibelordet där Jesus i liknelser predikar om den oansenliga surdegen och senapskornet. Trots att surdegen ser oaptitlig ut och senapskornet är oerhört litet växer de till och blir till mättnad för människor och senapskornet blir till skydd för himlens fåglar. Det gav eftertanke för åhörarna att det som är oansenligt och litet kan bli till stor välsignelse.
Gudstjänsten avslutades med sång av Jenny, ”En stjärna lyser klar.”
Sara bjöd sedan in till dukade bord och festen fortsatte – allt enligt filippinsk sed. Robert Carlin berättade hur det var när han träffade Sara i samband med tillsättandet av tjänsten som präst i Folkungabygden.
– Den prästen vill jag bygga församling med tänkte jag och så blev det. Sara satte fart på församlingen, och prästgården de bosatte sig i står numera för ett samhälleligt kyrkoliv, betonade han.
Prästgårdarna försvinner ju mer och mer, så därför är det något visst med att prästgården i Västra Harg tillsammans med kyrkan fortsätter traditionen med öppen prästgård. Det betonade även Gunnar Hallgren i sitt tal. Han lyfte även fram Saras och Fredriks engagemang för skolan i Västra Harg som fått vara kvar och den har nu elever från årskurs ett till sex.
De som satt runt borden betonade att Kyrkans hus blivit en centralpunkt i Mantorp.
– Mantorp växer ju och det är fantastiskt att vi fått kyrkan med all verksamhet mitt ibland oss. Det är lätt att ta sig hit och kyrkan får vara med i byggandet av ett samhälle. Här finns aktiviteter för alla, exempelvis barngrupper, körer, syföreningar, verksamhet för daglediga, och även ett café. Sådana mötesplatser gynnar gemenskap och ger trygghet, påpekade Py, Bertil, Robert och Jeanette som alla är engagerade på olika sätt i Kyrkans hus.
När det är fest är musiken viktig och en grupp underhöll med både sång och musik. De inspirerade och fick många att sjunga med. Festen fortsatte hela eftermiddagen och avslutades med tårta och kaffe.
Slutorden för dagen är Saras:
– Jag tycker det här är en fantastiskt rolig dag. Jag tänker på Filippinerna som har till tradition att efter varje gudstjänst gratulera de som fyllt år under veckan och det tycker jag är en god idé. Firandet vill jag ska vara avspänt, naturligt och enkelt. Man ska glädjas tillsammans utan att någon ska tycka att det är jobbigt. Det är så roligt att få föra traditionen från Filippinerna vidare och där gudstjänsten får vara med som en naturlig del.
Text: INGA BIRGITTA WIDÉN Bild: HANS BLOMBERG
