Framtidens arbetskraftsförsörjning

I Länstidningen den 17 maj intervjuas Vadstenas nya kommundirektör Madeleine Andersson. Hon nämner förtjänstfullt Vadstenas styrkor såsom bra detaljplaner, trygghetsboende, nytt skolområde och ett rikt kulturliv och föreningsliv. Hon pekar dock samtidigt på den stora utmaning som inte bara Vadstena utan alla offentliga och privata organ står inför i framtiden nämligen den demografiska utmaningen och kompetensförsörjningen.

Politiker, tjänstemän och HR-avdelningar över hela landet pekar på samma sak: i framtiden är vi för få som ska driva runt den arbetsmarknad vi har idag. Enligt Madeleine Andersson ökar antalet 65-åringar och äldre med 44 procent samtidigt som personer i åldern 20-64 år bara växer med ett fåtal procent. Att rekrytera personal kommer att bli ett problem som kräver att så många som möjligt kommer ut på arbetsmarknaden, att alla arbetar heltid och att vi har en smidig och snabb arbetskraftsinvandring. Sysselsättningsutvecklingen är central för alla kommuner, både för att minska arbetslöshet och därtill hörande kostnader men även för att öka de skatteintäkter som används för att finansiera utgifter för bland annat skola, vård och omsorg.

Den 20 mars i år presenterade Arbetsförmedlingen rapporten Sveriges framtida sysselsättning – Vad behövs för att undvika ökad försörjningsbörda? I den pekade generaldirektören Mikael Sjöberg på att den demografiska utvecklingen innebär ökade påfrestningar för de offentliga finanserna men också för kompetensförsörjningen. Vi är helt enkelt färre som ska försörja fler och vi är för få för att täcka arbetsmarknadens behov. För att hantera utmaningen finns flera olika alternativ. Det ena är att öka sysselsättningsgraden hos befintlig befolkning. Vi behöver arbeta mer och längre. Det andra är en ökad produktivitetstillväxt. Vi ska bli bättre på det vi gör och nyttja ny teknik. Det tredje är invandring av ny arbetskraft.

Arbetsförmedlingen pekar i sin rapport på att det förmodligen kommer att krävas en kombination av alla dessa alternativ för att lösa problemet. Men var tyngdpunkten ska ligga handlar till största del om politiska ställningstaganden och prioriteringar.

Det är inte särskilt ogrundat att anta att påfrestningarna riskerar att bli extra kännbara i mindre kommuner, både vad gäller arbetskraften inom offentlig men även privat sektor med en konkurrens om de arbetstagare som finns på orten eller som kan tänka sig att pendla in från annat håll. Det kommer att ställa höga krav på arbetsvillkor, löner och organisationsförändringar.

Det står klart att det nu ligger ett stort ansvar hos de politiska partierna att enas om en gemensam väg framåt. Kompetensförsörjningen är en långsiktig fråga som inte mår bra av ryckiga kast beroende på vilka partier som styr landet. Ett liknande exempel är försvarsfrågan. Där har det dock inrättats en beredning som utgör ett forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Strävan för beredningen är att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges försvars- och säkerhetspolitik ska utformas och att lyfta blicken från dagsaktuella frågor. Utifrån rapporterna från beredningen utformar sedan regeringen sina förslag till riksdagen. En annan fråga är energiförsörjning där olika regeringar genom tiderna haft olika inriktningar vilket skapat osäkerhet. Där tillsattes en särskild energikommission i syfte att skapa en långsiktigt hållbar energiöverenskommelse. En sådan slöts sedan år 2016 för att säkra framtida energiförsörjning och skapa klara spelregler. Två olika exempel på hur knepiga frågor har hanterats brett politiskt för att skapa kontinuitet. Nu är det hög tid att hitta ett liknande angreppssätt för frågan om kompetensförsörjning.

JENNY ELANDER EK (C)

Share