Harpatoner på Mauritzberg

Östgötaverksamme Anton Edvard Pratté i fokus

En passande inramning när musik av Debussy, Schubert och andra kompositörer framfördes på harpa och klarinett.

NORRKÖPING (LT)

Efter att ha varit bortglömd i 150 år har harpvirtuosen och tonsättaren Anton Edvard Pratté lyfts fram i ljuset de senaste åren. Nyligen arrangerades en sommarkonsert på Mauritzberg slott… där publiken fick lära sig mer om Pratté och hans unika särställning inom svensk harpmusik.

Bakom arrangemanget stod föreningen Pratté Society som bildades 2020 för att uppmärksamma och föra ut Anton Edvard Prattés musik. Pratté var harpvirtuos och komponerade mycket för harpa, orkester, orkester med kör samt kammarmusik och kan jämföras med Mozart och Rossini. Pratté var också dirigent för föregångaren till Norrköpings symfoniorkester och satt med som ledamot i Musikaliska Akademien. Han föddes i Böhmen men levde största delen av sitt liv i Östergötland och är begravd på Ledbergs kyrkogård utanför Linköping.

Vid sommarkonserten på Mauritzberg medverkade klarinettisten Álvaro Pastor Jiménez och harpisten Delphine Constantin-Reznik som båda ingår i Norrköpings symfoniorkester. De framförde verk av såväl Schumann och Schubert som Debussy och Piazzolla, men lite extra tonvikt lades på Pratté. Delphine gjorde ett soloframträdande med en av hans kompositioner och föreningens ordförande Helena Cimbritz hade ett samtal med musikvetaren Stig Jacobsson där hon undrade varför Pratté var bortglömd i nästan 150 år.
– Ja, det kan nog finnas flera svar. Ett skäl är just det att han spelade harpa, det var det ingen annan som gjorde i Sverige. Jo, det fanns harpister i orkestrarna men solist som gav konserter var han ensam om. Det fanns några ute i Europa, inte många men fyra, fem kända namn och när de utländska harpisterna kom till Sverige och gav konserter så sa man: jo, han var ju duktig den där utlänningen men han går ju inte upp mot Pratté. Det kanske var nationalchauvinistiskt men mycket talar för att han verkligen var en stor mästare.
– Det var bara han i Sverige som kunde spela hans musik, så det blev ingen tradition av det. Han hade några elever som ibland spelade stycken av honom, men det fanns ingen naturlig väg att föra musiken vidare. Inget av hans verk hamnade på tryckeriet förrän i våra dagar. Och när han avled så hamnade alla hans noter i olika arkiv och samlade damm, ända till Delphine letade efter svensk musik för harpa och frågade mig: ”Den här Pratté vem är det?”

Det var efter att Pratté Internationell harpfestival arrangerades 2019 som Pratté Society bildades. Och det är en viktig kulturgärning att lyfta fram Prattés musik, menar Stig Jacobsson.
– Det finns ingen annan svensk tonsättare som har skrivit musik för harpa, mer än enstaka småstycken. Sen var han en skicklig tonsättare även när han skrev ren orkestermusik eller annan typ av musik.

Föreningen kommer att anordnas fler konserter under hösten och den 15-20 januari 2022 arrangeras den andra Prattéfestivalen med deltagande av ett trettiotal unga tävlande harptalanger från världens alla hörn samt ett antal fristående konserter. Dessutom har Dephine tillsammans med Norrköpings symfoniorkester spelat in en skiva med Prattés musik som kommer att släppas den första oktober. På Mauritzberg gav hon gav ett smakprov genom att framföra “Norsk fantasi: Fra fjelle og dale” som gjorde stor succé hos publiken.

Delphine berättar att hennes harpa väger 40 kilo och fungerar ungefär som ett vertikalt piano. Det finns även sju fotpedaler som man använder simultant med fingerspelet så det kräver en avancerad koordination för att behärska instrumentet. Delphine bor i Norrköping sedan 13 år men det var hemma i Frankrike som hon började spela harpa som sexåring.
–Den fysiska kontakten var så fin mellan mig och harpan. Jag gillade det och ställde inte så många frågor utan sa till mina föräldrar: jag vill spela harpa och inget annat.

Nu är hon harpsolist i Norrköpings symfoniorkester och dessutom konstnärlig ledare för Pratté Society, och är glad över att kunna föra hans musik vidare.
– Det var min man som letade efter musik i arkiven och träffade på Prattés namn. Jag såg att han var harpist, hade bott här i hela sitt liv och var dirigent för min orkester, så det var helt fantastiskt.

Text: TOBIAS PETTERSSON

Share