Högtidlighet och nagelspräck

Jo det blir jul, så klart. Det är ju bara timmar bort innan ”Dagen är kommen, kärlek triumferar, kom låt oss skynda till Betlehem”, som det står i psalmen, och som ofta sjunges just den här tiden.
I dessa texter, som är skrivna till julens och födelsens ära, är det alltid lika, samma…

budskap, och samma klanger. Inget förändras och nåde den som skulle våga sig på våra julpsalmer, eller julsånger i övrigt.
Vi i Sverige är tydligen extra förtjusta i allt vad musik heter som handlar om julen. Redan innan 1:a advent drar det igång. Samma procedur som förra året, som det sägs i en populär, och årligen återkommande tv-sketch.
Jag har själv, i dessa karantäntider, börjat lite tidigare än vanligt. Nu har det snurrat julskivor av Måns Zelmerlöv, Svante Thuresson, Michel Buble, Lunds studentsångare, Örebro kammarkör, Christer Sjögren och Bertil Boo och mig själv sjungande Knalle Juls vals. Lite extrastämning i dessa mörka tider måste man väl få unna sig.
När ljuset dalat strax efter tre och vindarna ryter i gran och tall måste man unna sig musik, sång och vackra texter. Med starkt kaffe och lussebulle i hand har jag räknat dagarna till den 21 december. Ett datum som vi nyss passerat. Nu har det vårliga ljuset nyss smugit på oss. Kanske bara några sekunder. Men vi är på väg åt rätt håll.
För att finna den rätta julstämningen har våra aftonpromenader förlagts till centrum samt trakterna kring de centrala delarna. När man i juletider närmar sig den upplysta staden, som i mitt fall är Motala, kommer naturligtvis det lilla barnasinnet att triggas igång, vare sig man vill eller inte. Jag letar efter små tecken som kanske finns kvar från 50-talet då man tog bussen in till stan för att njuta julskyltningen och att vandra runt i en stad som kryllade av människor.
Jag drömmer mig tillbaka till den tid då hela torget luktade glögg, varm korv, ångande ponnyhästar som bjöd små barn att sitta upp samt lotterikioskernas oändliga rad där man för en 25-öring kunde få en extra julklapp. Tiden då vi stod i tusental och väntade på broddförsedda hästars hovar klapparande mot stenläggningen. Det högtidliga talet då lucian kröntes på Stadshotellets balkong. Den glada grupp av dragspelare som satt tätt samman i ett vindskydd och spelade julmusik. Deras glögg var ofta av annan sort och styrka än den som såldes i det lilla gröna ståndet.
Det var ett måste att gå ett extra varv till butikerna för att se om julskyltningen var lika spännande som den var 1:a advent. När det fönster som vunnit titeln Årets bästa julskyltning, hördes det dova ljudet av applåderande händer försedda med stickande tumvantar över hela, nja eller vissa delar, av Stora Torget. Det stampades taktfast med frusna fötter på det kalla torget, för att få igång blodcirkulationen i de tunna pjäxorna. Det blåstes i vantarna för att höja temperaturen i händer och fingrar. Alla vara rädda för att få alltför frusna fingar. Man kunde drabbas av ”nagelspräcken” vilket gav en i det närmaste outhärdlig smärta.
Allt det här tänkte jag på när jag gick runt i stan för några aftnar sedan. Jag såg inte ett enda skyltfönster som skulle platsat i de tävlingar som bjöd på färg- och fantasiprakt i min ungdom. Vi gick till skojätten Oscarias gamla fönster. Inte ens en sula att titta på. I fönstret satt två unga herrar och drack öl. I butiken intill där det förr handlades kläder satt ytterligare några herrar och drack öl. Likaså i nästa butik.
Vi gick upp till den eleganta herraffären Continent som förr var alla unga grabbars dröm. En kavaj från Continent gav många blickar från det motsatta könet. Idag är det en livsmedelsaffär som säljer exotisk mat. Strax intill har en servicebutik som också var spelbutik förvandlats till en affär som fixar naglarna så det blir långa och fint. Hittade ytterligare fem butiker som skyltade med att de var nagelexperter. När jag var ung fixade man naglarna själv. Ja en del bet av naglarna. Kvickt och lätt.
I en före detta päls- och kappaffär  kan man numera få en tatuering på skinkan eller i ansiktet. I min favoritbokhandel, där det också såldes vinylskivor, är det en stor livsmedelsaffär som säljer exotiska matvaror. Hittade sex affärer i centrum som sålde mat.
Till min stora glädje hittade jag en julskyltning, en riktig alltså. Med en tomte som klättrade upp och ned på ens stege. En tomte i en släde, isspegel och massor av bomull och glasögon. Olles Ur & Optik stod det på fönstret. Lycka.
Strax intill låg Holmgrens Herr. Där har O’Learys tidigare huserat. Numera stängt. Noterar trots detta att det blir julafton i morron. Men inte som förr. Håll avstånd är ordern. Men jag tänker gå ut på altanen mitt i natten och ropa GOD JUL, ut över vattnet. Den hälsningen är till alla er som läser Länstidningen.
Ulf Holmertz
Share