Upprördheten efter Brexit handlar delvis om rädslan för att populismen växer sig starkare i västvärlden, att möta den med hån är dock kontraproduktivt.
När Brexit var ett faktum på midsommaraftonsmorgon var vi många som kände sorg och en känsla av oro, inte så mycket för EU som institution, utan för känslan av att populismen som politisk kraft hade mobiliserat till en politisk seger. Inte för att alla som röstade för ett EU utträde gjorde det för att de var populister, men för att en sådan grupp fanns och tog betydande plats i det offentliga samtalet.
I den eftersvallande debatten om Brexit, om Trump i USA och Le Pen i Frankrike är detta en genuin rädsla som många av oss känner.
Fortsättning publicerad i papperstidningen 160715
Vill du läsa mer? Bli prenumerant.
