Låt oss sörja men aldrig ge vika

I lördags vajade flaggan på halv stång hemma hos min fru och mig i Norrköping för att hedra offren för terrorattacken i Stockholm och markera att Sverige står enat bakom friheten och demokratin mot våldet och terrorn. Samtidigt lät vi Henry, nio månader, gunga i flaggans skugga som en trotsig påminnelse om att livet och kärleken i längden alltid segrar över döden och hatet. En näraliggande tanke så här i påskens tid. Det första larmet om att terrorn hade drabbat vår huvudstad kom klockan 14.53. Jag satt då på ett tåg på Stockholms central och rullade iväg en minut senare. Då anade jag inte att jag hade kommit med ett av fredagsdygnets sista tåg ut från Stockholm. Någon kvart tidigare hade jag gått några steg på Drottninggatan, innan jag vek ner mot Rosenbad för att gå mot Centralen. Ibland går jag i stället bort mot Åhléns innan jag tar vänster mot järnvägsstationen. Men inte i fredags. Andreas Norlén (M) Riksdagsledamot och ordförande i konstitutionsutskottet Fortsättning publicerad i papperstidningen 170413