Med bibehållet avstånd

Nu är vi där. Till den dag vi alla har längtat. Väntan blev drygt ett och ett halvt år. Men tyvärr är inte den lede fi, som vi ändå får kalla den pandemi vi levt med, och som gjort oss så illa, över. Nya varianter av Covid-19 dansar omkring i luftrummet och fäller en och annan som får uppsöka sjuksängen och även vara isolerad.

Men när läkarvetenskapen, även om den är splittrad, säger att vi kan träffas igen i tusental, så får vi väl tro och hoppas att vi är tillbaka i något som kan sägas vara ganska säkert.
Visst är det magiskt att vi idag kan fylla arenorna runt om i landet där det utövas sport eller bjuds på kultur av olika slag. För inte länge sedan alls fick vi sitta max fyra vid ett bord. Frågan är väl, om någon som råkar få en nys- eller hostattack kommer att visas ut från arenan – för säkerhets skull ska kanske tilläggas. Kanske finns reaktionen eller reflexen kvar hos oss. En nysning eller hostattack betydde för en kort tid sedan en potentiell risk att bli smittad. I vilket fall som helst kommer det att ta tid att återgå helt till det gamla.
Har funderat på hur det här med handspritflaskorna ska hanteras i fortsättningen. Kommer de att stå kvar något år i affärsingångar, vid snabbköpskassorna, på offentliga och privata toaletter. Kommer de markeringar som lagts in på tusen och åter tusen golv att suddas ut. Markeringar där det står ”Håll avstånd”. Eller blir det ett skämt i framtiden att man smyger bak ryggen på någon kompis och hostar till bara för att skrämmas i största allmänhet. Kommer plasthandsktillverkningen att gå tillbaka till normalläge igen.
Plus, hur ska det gå för handsprits- och plasthandskeindustrin framöver. Kom-mer de att begära stöd av staten då deras tillverkning kanske sjunker med 70 procent. Det har ju varit öppna kassakistor från regeringen under den här tiden som pandemin pågått.
Vi har fått lära oss att ordet miljard inte är så mycket pengar som vi trott. Finansministern har glatt slängt upp 140 miljarder då och då för att ge drabbade företag en chans att överleva.
Tyvärr har många företag utnyttjat situationen och lurat till sig ett antal miljarder. Någonstans finns det alltid skrupelfria människor som utnyttjar andras elände och sorg. Man kan ju fundera på hur krögarna som slagit ut med armarna inför tv-kamerorna och ropat att deras livsverk slagits i spillror, har haft det med framförhållningen i sina företag.
Nu beskyller jag inte alla krögare för att mygla. Jag vet att det är den bransch som i antal har vuxit mest under de senaste 20 åren, och därmed har konkurrensen blivit stenhård. Men någon from av framförhållning borde det ju finnas. Plus att det är just i den branschen som myndigheterna har hittat många som fått ut stora bidrag som de inte varit berättigade till.
Har vi som vanliga människor blivit annorlunda i vårt sociala tänkande.
Jag har senast i veckan mött flera som sagt att de kommer att undvika både kramar och handslag framledes. Inte förrän det ropas ”faran över” kan de tänka sig att stå i kö, trängas på varuhus eller på idrottsanläggningar. Många har alltså anammat det vi tvingats leva med under en lång tid, att det får bli en verklighet även framöver.
Men nu när det lossnar i vårt sätt att vara, ja hos majoriteten, så börjar en del politiker att moppsa upp sig. Ja, moppsa och moppsa. Den pandemi som gjort att de hårda orden och de kraftiga hatuttrycken fått en mera servil ton har nu ändrats. Nu ska det hatas igen och kastas elaka ord till höger och vänster. Inga gemensamma ”vi klarade det” hörs i dagsläget.
Valet börjar närma sig, mindre än ett år kvar till nästa. Politikerna gräver skyttegravar och kallar varandra både det ena och det andra. Knappt hann statsminister Stefan Löfven kasta in handuken förrän kronprinsessan, nuvarande finansministern Magdalena Andersson, får rollen som hatobjekt.
Först ut var Ulf Kristersson som redan dagen efter att Löfven lämnade in sin avskedsansökan hoppade på henne och förklarade henne som oduglig. Vad vet jag om hennes duglighet som statsminister, hon är ju inte ens vald än. Hon kanske blir en katastrof. Hon kanske blir lysande.
En del hoppar på henne för att hon inte är tillräckligt snygg, enligt deras sätt att se på saken. Andra hatar så där i största allmänhet. Jag bryr mig egentligen inte om vem de väljer, bara hatet försvinner.
Första pris i hat tar Ebba Busch som jämför finasministern med en gubbe från 1500-talet, ja ni vet kardinal Richelieu som for fram som en stormvind i Frankrike och var kompis med Gustav II Adolf. Kan det vara att han kallades ”Den röde eminensen” som får Busch att tända till. Eller är det för att han framställdes som hänsynslös och hårdför.
Nu får politikerna kamma till sig lite för nu är tiden inne då vi kan träffas och ta en fika igen. Med bibehållet avstånd ska kanske tilläggas.
Ulf Holmertz
Share