Nya filmen om Utvandrarna

Ett inlägg i dagens migrationsdebatt?

Jan Hermelin, hemma på Aggarps gård. Bild: JOHAN FÄLTH

YDRE (LT)

Det är 50 år sedan Jan Troell gjorde filmen om Karl Oskar och Kristina. Än en gång har Utvandrarna blivit film, baserad på Vilhelm Mobergs omtalade romansvit. Den här gången… är det Kristina filmen fokuserar på.

Den nya versionen hade premiär på juldagen 2021 med Erik Poppe som regissör. Filmen skiljer sig från sin föregångare där tolkningarna handlat om Karl Oskar, i första hand. Handlingen denna gång kretsar framför allt kring Kristina, Karl Oskars hustru och hennes svårigheter att känna sig hemma i det nya landet.

Poppe vill också visa på paralleller med dagens immigranter. Svält, förtryck och fattigdom i hemlandet och drömmen om ett bättre liv nån annanstans. Svårigheten att lära sig språket… att inte kunna göra sig förstådd är gemensam. Man tyr sig till varandra i det nya landet, bevarar traditioner och religionsutövningar.

Jan Hermelin bor på Aggarps gård i utkanten av Rydsnäs. Under många år har han forskat om bakgrunden till Mobergs bokserie om Karl Oskar och Kristina. Han hävdar att en mycket stor del att Mobergs Utvandrarserie bygger på Anders Petersons dagboksanteckningar.

Anders, eller Andrew som han kallade sig när han kom till Amerika, utvandrade från Sjöarp 1850. Sjöarp ligger bara några stenkast från Aggarp, Jan Hermelins gård. I 20 års tid har Jan anordnat Anderw Petersondagar, skrivit pjäser, startat A P-sällskapet, som sedan öppnade museet i Asby. Man har även varit över i Carver County, USA där Andrew bosatte sig med sin familj.

Så till nya filmen:
– Det är svårt att slå Jan Troells filmatisering från 1971. Poppes film har å andra sidan tagit fasta på kvinnoperspektivet, vilket är viktigt att belysa. Att vara invandrarkvinna, då som nu är ofta väldigt isolerat, man får mest hålla till i hemmet.
– Den nya filmen är dock ”modernare” och har ett språk som hör hemma i nutid, säger Jan.

Det finns en del man saknar också från Troells upplaga och böckerna. Exempelvis finns inte Robert, Karl-Oskars yngre bror med den här gången.

– Men jag tycker det är modigt av Poppe att våga sig på en ny filmatisering. Intresset för denna historia väcks på nytt med den nya filmen.
– Nya, yngre generationer får möjligheten att se ett Sverige som för bara 150 år sedan var ett land man flydde från, på grund av fattigdom.
– Man är tacksam att man har något som man kallar för hemma, avslutar Jan som tycker att Aggarps gård i Ydre är hemma!

Text: JOHAN FÄLTH

Share