Om torp och invånare i trakten

Mårten Armgarth: Torparlivet var primitivt

Torpet Herrhagen hette ursprungligen Fredriksberg och ligger på en bergknalle.

HERRHAGEN (LT)

När nutidsmänniskan idag hör ordet torp så tänker vi på en liten mysig sommarstuga, ensligt belägen i ett skogsbryn. Kanske saknar den el och rinnande vatten och det vilar något primitivt och romantiskt över det hela. Men så har det sannerligen inte alltid varit. En torparfamiljs liv var allt annat än romantiskt – oftast var det fattigt och eländigt.

Om detta berättade Mårten Armgarth när Tjärstad hembygdsförening anordnade sommarens första natur- och kulturvandring.

”Torp på väg mot Törnevik” var rubriken på vandringen som lockade ett 50-tal deltagare i olika åldrar. Mårten Amgarth, till vardags teknisk doktor, men sedan innan han föddes sommarboende på torpet Herrhagen, berättade historia och anekdoter om torp och invånare i trakten.

Vandringen började vid Loppetorp, ett av de äldsta torpen i Rimforsatrakten. Det byggdes redan 1637 och de som bodde där var arbetskraft åt Schedevi.
– Det ursprungliga torpet revs och det som står här idag är från 1800-talet. År 1926 flyttade en Elin Friberg in här med sina sju barn, sa Mårten Armgarth och berättade att en av hennes söner, Stig, fick studera. Han började i Tignemåla skola 1939 och gick så småningom vidare till Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Loppetorp var soldattorp under ett par hundra år och här fanns också ett lokalt hembränneri fram till mitten av 1850-talet.

I närheten av Loppetorp låg Loppängen som byggdes 1869 och det betydligt yngre Hagalund, byggt 1864.
– Där bodde tant Maja som var städerska på Tignemåla skola och som hade telefon.

Vandringen gick sedan uppför en brant backe till torpet Herrhagen som Mårten Armgarths föräldrar fick hyra 1946.
– Från början hette det Fredriksberg, och att det hette så beror på att det ligger på ett berg och att han som byggde det 1840 hette Karl Fredrik Engberg. Han växte upp på Göranstorp någon kilometer härifrån och jobbade sedan som dräng i Kättilstad och Tjärstad innan han gifte sig och kom hit.

Fredriksberg låg nära det ursprungliga torpet Herrhagen, byggt 1752 och bebott fram till 1919.
– Det var en enkel ryggåsstuga med 1,5 meters takhöjd. På platsen där det låg står idag en liten skylt och det finns en pion kvar som måste vara från 1800-talet, ett par döda äppelträd, några syrener, en jasminbuske och en vildkaprifol, berättar Mårten Armgarth och fortsätter:
– Här uppe fanns inget vatten, utan man fick gå den branta backen ner till Loppetorp en kilometer bort.

Idag är det svårt att se hur en familj med många barn kunde försörja sig uppe på bergknallen.
– De öppna ytor vi ser idag var nog dubbelt så stora på den tiden, men de skulle å andra sidan försörja två torp. Och Herrhagen var fattigt – man hade bara råd med en ko. Men 85 procent av Sveriges befolkning var extremt fattig då – det var inte så lätt att vara torpare. Det fanns inget romantiskt över det, säger Mårten Armgarth.

Idag äger Mårten och hans fru Herrhagen och de har bevarat huset pietetsfullt. Det timrande huset med brädpanel har aldrig varit målat utan har den grå färg som de flesta hus hade förr i tiden. Inomhus finns en rad gamla föremål som Mårten Armgarths föräldrar köpte på sig.
– Åkare-Svente hette en man som åkte omkring på 1940- och 50-talet och köpte och sålde gamla föremål. Hit upp kom också luffaren Gustaf Hermansson ofta för att få en pratstund.

Text och bild: JAN HULTMAN

Share