Släkten långt tillbaka

Material från morfar till Karin

Historikerna Ina och Stefan står uppe i kyrktornet med Schneeberg i bakgrunden.

SVERIGE-TYSKLAND (LT)

Så här i svåra tider med Coronaviruset som härjar, behöver man tips på vad man kan sysselsätta sig med. Ett tips är släktforskning och det finns många fina möjligheter idag,… bara du har en dator med internet. Då når du hela världen och kan hitta din släkt lite varstans.

Börja aldrig att rota i släkten, risken är att man aldrig kan sätta punkt brukar man säga. Lite åt det hållet är nog även i mitt fall.

Vår släkthistoria har på ett sätt alltid varit levande då vår morfar släktforskade och letade information i stort sett hela tiden.

Jag misstänker att han också kom in i detta hamsterhjul där det är svårt att stanna och sätta punkt. Viljan att få veta mer tar liksom över.

Anfäders namn och årtal pratade han om, hur livet kan ha sett ut, glädjen över genombrott i sökningen och alla de resor till Landsarkiven, möten med släkten i Sverige, besöken från Amerika och så vidare. Ja, så var det, och det gick in i mitt öra och ut i det andra. Som ung tjej ligger ofta fokus på annat här i livet. Men tack och lov fastnade en del på vägen.

Morfar gick bort i januari 1998. Hans släktmaterial hade han själv packat ihop och fäst små lappar på både kartonger och dokument. Han visste att livet höll på att rinna ut och så här i efterhand kan vi se att han förberedde för att någon av oss barnbarn, eller att systersonen Roland, skulle ta över stafettpinnen och fortsätta leta släktinformation.

Jag undrade vad han letade efter? Jo sökandet gällde främst ett par platser som vår tyska anfader ”Der Bergmann” Carl Friedrich Lehmann hade koppling till. Det gällde både hans tyska hemort och den första plats här i Sverige där han var i tjänst.

Vi har alltid känt till vår tyska bakgrund och att det har handlat om gruvor. Vår mamma, morfar, morfars far… har alla samma tyska efternamn. Det är många i vår släkt som har lantbruksanknytning, men på denna sida släkten finns det inte en enda bonde.

Vår anfader Carl Friedrich Lehmann föddes den 19 april 1729 i den tyska gruvorten Schneeberg, delstaten Sachsen. Bergskedjan omfamnar naturskönt orten och många av invånarnas släkter har arbetat inom gruvindustrin i generationer. Lehmanns var inget undantag. Vi fann fyra generationer till bakåt och tydligen finns det fler.

Jag har fått fantastisk hjälp av två duktiga historiker i Schneeberg, Stefan Espig och Ina Georgi. De har med hjälp av St Wolfgang kirches kyrkobokföring fått fram massor av information om vår släkt.

Under denna tid i Schneeberg då Carl Friedrich växte upp, började det bli sämre med jobb. Unga, arbetssugna grabbar drog sig till området Harz där gruvdriften gick på högvarv. Carl Friedrich gjorde det samma.

Vi har släkt i Tyskland som senaste åren har rest runt på olika platser, för att söka information om Carl Friedrich, hustrun Anna Maria Zinzelmeyer och barnen. Det har gett resultat och på så sätt har vi kunnat följa familjens tid i Tyskland, där de har bott, arbetat och när barnen har fötts.

I juni 1768 beger sig familjen Lehmann till Sverige. Femte juni befinner sig familjen, i den då, svenska staden Wismar. Dottern Catharina Sophia föds just den dagen. Den 21 Juni är familjen i Stockholm.

Det är på Kungliga Bergskollegiums kontor vid Mynttorget i Stockholm som Carl Friedrich befinner sig. Förutom familjen har han även med sig sin tyska kompanjon Arnold Christian Brachmann.

Vi är två släktingar som har letat i Bergskollegiums arkiv. Det är jag och Thomas Björkman som har letat intensivt efter vad Lehmann och Brachmann skulle göra i Sverige?

Av en händelse börjar jag bläddra i en innehållsförteckning i de gigantiska, skinninbundna böckerna med vacker handstil. Där står hans namn, dock med den försvenskade stavningen, Carl Fredric Lehman.

Vi går igenom protokoll, diarier, kvitton. Vi finner att Lehmann och Brachmann ska till Fredriksbergs gruva, Fröderyd i Småland. Därmed fick jag svar på den andra orten som morfar så länge har letat efter.

Vi finner även i Stedska arkivet att Lehmann och Brachmann är ”dyrlejde”. De tar bra betalt för sin profession och kompetens. Vi kan också läsa att de troligen efter förhandlingar nöjde sig med en mer skälig lön. På gruvspråk är de båda tyskarna särskilt skickliga inom ”Ortarbeten” det vill säga en ort är gruvgången som går ut i sidled utifrån det stupande schaktet. Gamla gruvkartor från Fredriksberg och från den tiden, med gruvan i genomskärning, visar på namn som ”Tyskorten”.

Åtta år blev det i Fröderyd. Åren kantades av arbete, ett socialt liv, två barn föddes, och två dog.

Tack vare prästen i Fröderyd, Andreas Colliander så får vi veta lite om familjen Lehmann. Prästen är frågande angående Lehmanns religionstillhörighet, om de är av den Lutherska läran eller katoliker? Carl Friedrich Lehmann har uppgivit att de reste från byn Alken i Tyskland, att de har genom Kungliga Bergskollegiet i Stockholm, hänvisats till Fredriksbergs gruva och att de är av den Lutherska tron. Prästen kan inte hålla husförhör med familjen då de inte talar svenska. Sonen Johann Luther Lehmann har senare, enligt noteringar i kyrkboken, berättat att han bara känner till den tyska katekesen.

Under familjen Lehmanns första tid i Fröderyd, dvs hösten 1768 avlider sonen Johan Gottfrid (Joannes Godefridus) Lehmann av sjukdom. I kyrkboken skriver prästen att Lehmann själv anmäler sonens bortgång och ber om en kristlig och anständig begravning på kyrkogården för sin son.

Det är vid sådana här tillfällen som man stannar upp lite extra och tänker. Man berörs väldigt ofta av människornas öden.

Ett av barnen som föds under Fröderydstiden, han får det märkliga och väldigt ”otyska” namnet Claes Göran Johan Amund Lehmann. Ett namn som vi inte förstår något av förens vi hittar dopnoteringen. Det är vid en så kallad Bergspredikan ute vid gruvområdet Fredriksberg som Lehmanns son skall döpas. Vid detta tillfälle så närvarar barnets faddrar, gruvbolagets ägare och adelsmännen, Claes Stedt, Göran Uggla, Johan Key och Amund Hagelstein. Då förstod vi namnens koppling till barnet.

Åren går och Lehmanns kommer till Bersbo gruva i Östergötland. I Kopparverkets arkiv finner vi släkten.

Liksom gruvgången ”Tysk – orten” i gruvan i Småland så finner vi något som kallas Tysksänkningen i en av Bersbos gruvor. Kanske har Carl Friedrich Lehmann med söner möjlighet, att under ansvar utöva sin kunskap i den gruvan? Hur det ligger till vet vi inget om men något märkligt fann vi bland Kopparverkets löneutbetalningar runt 1780 talet. Lehmanns dotter får ”Drickspenningar” för visad flit i arbetet med malmplockning och även i gruvan, står det ordagrant. Vad man känner till så är det ytterst ovanligt att kvinnor var i gruvan.

Totalt blev det fem generationer som levde sina liv i Bersbo. Sen styrde kosan mot Norrköping, och vi är ju kvar ännu!

Lehmanns hemort Schneeberg har intresserat mig under min tid som släktforskare. Uttrycket ”Platsen där allt började” använder vi oss av, Ina och jag.

Ina Georgi som själv bor och arbetar i Schneeberg, skriver och publicerar tillsammans med kollegan Stefan Espig, tidningen Schneeberger Bote.

Där har de bland annat skrivit om vår kontakt och släktforskningen som sker parallellt i Sverige och Tyskland. Dessa två fantastiska människor har möjliggjort att vi har liksom fått hela sagan. Vanligast är nog att berättelser ändras med generationerna och skarvas en aning. Det gäller även vår släkthistoria, men nu kan vi justera, för den som vill!

Allt material lägger vi ut löpande via släktens grupp på sociala medier. Förutom vi som bor i Sverige så finns familj och släkt i Tyskland, USA och Nya Zeeland.

Det roliga är att vi, trots avstånden, hörs nästan varje dag. Det är alltid någon som har något att fråga eller berätta.

Världen är stor, men känns inte så stor när man numera lätt kan hålla kontakten mellan världsdelarna. Jag önskar att fler tar del av den möjligheten, och gärna nyttjar denna mörka tid till att återuppta kontakten med släkten som har känts långt borta. De är närmre än du tror!

Text: KARIN LÖNNBERG 

Share