Små godbitar av Spanien

Klassisk tapasrestaurang fortsätter hålla stilen

Det är ofta fullsatt på Aioli tapasbar i centrala Linköping, men just denna kväll fanns det gott om plats.

LINKÖPING (LT)

Tapastrenden har avtagit men Aioli håller fast vid sitt koncept och de gör det bra. Gillar man spanska smårätter med hetta och smak så är detta en restaurang som uppfyller ens… önskemål. Olé!

Det var väl för sisådär tio, femton år sedan som tapastrenden slog igenom med dunder och brak i Sverige.

Det är ju ofta så att restaurangtrender kommer stötvis. Plötsligt dök det upp thairestauranger överallt, på senare tid har det öppnats hamburgerbarer i vart och vartannat gathörn och under en period var tapasbarer det hetaste som fanns i krogbranschen.

De senaste åren har dock tapastrenden avtagit kraftigt och numera är väl Aioli den enda riktiga tapasrestaurangen i Linköping, om jag inte tar fel.

Jag har besökt Aioli ett flertal gånger det senaste decenniet och alltid varit nöjd men sällan lyrisk. Min uppfattning har varit att man spelar säkert och har en stabil lägstanivå, men inte anstränger sig det lilla extra för att nå upp till nivån som man får på riktigt bra tapasställen.

Det är också en restaurang som kan vara lätt att glömma bort lite grann, på grund av det lite inklämda läget i gränden mellan vimlet på Ågatan och solskenet på Stora torget.

Men det är ett ofta välbesökt ställe och det är väl anledningen till att man fortfarande finns kvar och håller tapastraditionen vid liv i Linköping.

Denna kväll är det i ärlighetens namn lite smårörigt. Inte på grund av att det är mycket gäster för det är långtifrån fullsatt, utan på grund av personalen som till stora delar känns ung och oerfaren.

Kanske har Aioli samma problem som många andra restauranger 2022, att det är svårt att hitta personal? Servisen känns lite slarvig och ovan, inget som stör jättemycket men tillräckligt för att man som gäst ska lägga märke till det.

Men humöret är glatt och med lite mer rutin kommer personalen säkert att lyfta till den nivå som man kan förvänta sig på en trevlig restaurang. Dessutom verkar det ha varit lite leveransproblem enligt bartendern, vissa drycker är slut och det saknas sugrör till vår fördrink.

Jag och mitt sällskap kikar i menyn och beställer in en rejäl laddning med tapas. Åtta stycken totalt, bra prissatt mellan 49 och 99 kronor, och ganska stora portioner för att vara tapas.

Vi blir riktigt mätta och får nästan tvinga i oss det sista, men det gör vi så gärna för överlag håller Aiolis tapas god klass.

Baconlindade dadlar och Patatas con Aioli (Friterad mandelpotatis med aioli och örter) är kanske inte så spännande men ska bara ingå när man äter tapas. Ungefär som dopp i grytan på julbordet.

Pimientos de Padrón (Stekta minipaprikor med riven manchego och flingsalt) hade gärna fått brynas på lite längre i pannan, nu var de snudd på råa. Den ölfriterade blomkålen serverad med finhackad lök och en limeemulsion var ett lite udda inslag, inte godaste rätten men den stack ut mest på beställningen.

Två ostar hanns med också: Pankopanerad fetaost med friterad grönkål serverad med aioli på soltorkade tomater samt Manchego marinerad i chili och tryffel. Båda slank ner utan problem.

Slutligen två smakrika klassiker som satt fint i gomseglet: vannameiräkor tilllagade i smör och vitt vin smaksatt med vitlök och chili samt Chorizo marinerade i soltorkade tomater och örter.

Totalt sett en angenäm upplevelse, trots vissa brister i servis och organisation. Vi går hem mätta och belåtna, och har fått mycket mat för pengarna. Aioli håller en pålitlig nivå där de flesta rätter får klart godkänt men det saknas lite fantasi och ambition.

Det vore kul att någon gång bli rejält överraskad och omtumlad. Men det är roligt att vi fortfarande har ett helt okej tapasställe i staden och jag återvänder gärna till Aioli många fler gånger.

Text och bild: TOBIAS PETTERSSON

Share