Stormköket – en presidentpresent

Årets julklapp ska ju enligt expertisen vara ett stormkök. Nu vet jag inte vilka dessa experter är förutom att de tillhör något mystiskt institut som gör reklam för köpmännen några månader innan jul varje år. För många är, just i år, det här viktigare än när statsminister Stefan Löfvén, höll tal till nationen.

För övrigt ett bra tal, vem som än har skrivit det. Det låg allvar och tyngd bakom och utgjordes också av ett fint språk. Proffsigt helt enkelt. Det konstigaste kanske var att man, från den sekund talet var över, började leva på ett annat sätt. Jag håller till och med två meters avstånd till min egen skugga. Nja, kanske inte, men jag märker att alla jag möter liksom läser av mig, innan vi passerar varann.
Det kan ju vara så att den mötande tänker: ”Hur gammal kan den där gubben vara? Ser han frisk ut? Verkar han snorig? Blek? Tyckte jag hörde honom nysa strax innan vi möttes.” Så tror jag de mötande tänker. Om vi inte är bekanta sedan tidigare förstås. Eller om en helt annan tanke dyker dyker upp. Som: ”Kan det vara ett stormkök han har under armen? Tänk om det var det sista? Jag som hade tänkt övereraska morfar med ett på julafton. Tänkte ställa det
på trappan. För säkerhets skull.
Ska bli intressant att läsa försäljningssiffrorna efter jul vad gäller stormköken. Vi behöver ju inte fly hus och hem från det där hemska viruset med ett stormkök i ryggsäcken för att vara säkra. Räcker att hålla avstånd och undvika större folksamlingar. Jag tror det är ett knep för att få alla skräckslagna inför julen. Men vare sig el- eller matvaror i övrigt lär ju ta slut lagom till jul. Visst kan det vara käckt att sätta sig i ett buskage och elda lite stormkök för att höja myseffekten. Men det hjälper föga mot Corona-viruset.
Har man legat höst, vinter, vår och sommar i bivack, snöskydd, grävd skyttegrav eller i ett svinkallt logemente på Prästtomta skjutfält på en halmmadrass, och gått ut på morgonen, i 20-gradig kyla, för att tända stormköket och få i sig lite varm choklad, så är inte just den presenten man sätter först på önskelistan. Men ett kul försäljningsknep är det allt.
Lagom till nyårshelgen lär en del potentater ha tittat färdigt på de ynka julklappar de fått. Samt stoppat dem i flyttlådan eller kastat dem i ren tjurighet. En man med en femårings tjurighet och tro på att vara odödlig, samt plutande med munnen som en tjurig tonåring som fått slut från sin första förälskelse kanske ropar att det är fusk allt med julhelgen, den är bara ett påhitt. Han ruvar månne på hämnd på allt och alla som inte förstår hans storhet och skönhet. Jag skriver om USA:s förre president. Han som lämnar in nyckelknippan vilken dag som helst till det stora, vackra och vita huset i Washington.
Han om någon kan vara i behov av ett stormkök efter nyår. Som det har stormat kring honom under de senaste fyra åren. Det sägs att han talar sanning när han kliar sig i håret, när han kliar sig på armen och när han petar sig i näsan. Men varje gång han öppnar munnen så ljuger han.
Det kan ju vara en skröna, men man vet ju aldrig. Så jag föreslår att svenska regeringen skickar, som avskedspresent, en presidentpresent, ett stormkök av svensk kvalité och som fungerar i alla väder. Regeringen får gärna använda mig och mina rekrytkamrater som referens. Vi kan, om regeringen så kräver, åka med och ge hr Trump en lektion i svensk soldatförmåga, i konsten att överleva i för tunn uniform i smällkall vinter i högan nord. Samt hur man tänder ett stormkök så klart.
Vad som än blir bästsäljare i år så är jag mera fundersam hur jag ska överleva att inte få gå på julotta i Kristbergs kyrka och på nyårsmässan i Domkyrkan. Så fattigt allt kommer att bli. Ska det bli tv-sända mässor från tomma kyrkor utan mäktig sång och musik och med mäktiga körer som sjunger så det knottrar sig ända ner på knäna?
Eller ska man, vilket ingen kan förhindra, ta med sig stormkök, skinnfäll, glögg, pepparkaka och sätta sig på en pall utanför kyrkporten och sjunga Dagen är kommen, Stilla natt samt om stjärnan över Betlehem. Om vi håller avståndet kan vi säkert bli några hundra.
Tänk vilken syn. 100 stormkök och 200 i kören klockan 06.00 på kyrkbacken. Om vi genomför det så kommer ju stormköken till någon nytta i alla fall.
Nu tänkte jag tända det andra adventsljuset i helgen och då är det bara två veckor kvar till stormköks-paraden.
Ulf Holmertz
Share