Typiskt svenskt – vad är det?

Professor Bäck har ordet

Britt-mari Johansson tackar Kalle Bäck med en påse lokalt godis till lördagen.

ÖDESHÖG (LT)

55 personer är beredda att ge sig ut i mörker och regnväder för att höra Kalle Bäck, för dagen klädd i vit skjorta och blå jeans, berätta vad som är typiskt svenskt. Strax före klockan 19… konstaterar Britt-mari Johansson att alla, som har anmält sig, är avprickade och vi kan börja. Föreläsningen är en del av kommunens firande av demokratin 100 år.

Sverigebilden – Kalle visar en av sina böcker och säger att den ska han inte tala om. Sedan frågar han ”Hörs jag?” och några i publiken svarar direkt ”Nej”.

Inspirerad av Kalles forskning kan man undra över hur man kan svara nej på en sådan fråga, när det inte finns någon teckentolk. Kalle tar en mikrofon i handen. Den står på ON och så småningom hörs han via högtalare.

Kalle ska prata om det immateriella kulturarvet. Vad andra tycker är typiskt svenskt. Kalles kunskaper bygger på hans forskning via intervjuer av utländska journalister och diplomater med lång erfarenhet av livet i Sverige samt på egna experiment, så kallade fältstudier.

Gränsen mellan privat och arbete är olika. En svensk och en invandrare arbetar ihop, äter frukost och lunch på jobbet ihop. Men när arbetsdagen är slut far svensken hem i sin Volvo utan att fråga om de ska gå ut och ta en öl eller dricka en kopp kaffe. Svenskar har ingen automatik i umgänge och invandraren undrar vad han gör för fel.

Svenska affärsmän effektiviserar och avstår gärna från ”small talk”, fortsätter Kalle. I andra länder kan detta ta timmar, dagar eller till och med veckor. Kalle är övertygad om att Sverige har förlorat flera order på grund av sin brist på småprat.

Kalle tar upp den svenska planeringsfilosofin. Då menar han inte blanketter och byråkrati. Det finns andra länder som är värre, säger han. Vad han syftar på är att våra experter har en stor auktoritet. Han tar några exempel.

På 1950-talet kommer begreppet lördagsgodis. Kläddesignern Kerstin Lokrantz goda råd om kläder till alla som fyller 65 år och socialstyrelsens rekommendation år 1976 om sex till åtta brödskivor om dagen. Brödskivorna kommer etta det året i statistiken över artiklar om Sverige i utländsk press, berättar Kalle. Det är obegripligt i världen att en myndighet bestämmer en sådan sak.

Enligt Kerstin Lokrantz ska den 65-årige mannen vara fräsch i jeans och vit skjorta och hängslen i glada färger som håller byxorna uppe. Kalle konstaterar att man borde få lära sig tidigare i livet, hur man håller byxorna uppe.

Vi ser olika på vad som är viktigt. Kalle gör ett besök hos italienare. Ringklockan saknar batteri och lampan är trasig. Men när italienaren ska gå ut för att köpa bröd byter han först om. Det handlar om artighet. Att vara välklädd. Han skulle tycka att Kalle inte visar respekt för sin publik när han föreläser i jeans och vit skjorta.

Kalles föredrag passar bra in i årets firande av vår demokrati. Att vi är olika betyder inte att några av oss gör rätt och andra gör fel eller att några är bättre än andra.
– Det handlar bara om att vi är olika. Det är viktigt att vi tolererar olika, säger Kalle.

Trots allvaret i temat lockar Kalle samtidigt fram många skratt när han pratar. En utmärkt kombination. Britt-mari tackar Kalle med en påse godis från Narr och någon i publiken påminner om att han ska vänta till lördag.

Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM

Share