Unket, Motala kommun!

En smärre chock gick genom kroppen när jag läste i tidningarna och hörde i etermedia att Motalas unga kommunalråd, Annelie Almérus (M), hoppar av. Anledningen var densamma som det även handlade om för en tid sedan, mäns unkna syn på kvinnor. Efter bara ett år på sin post och med en massa icke tagna beslut går hon. Beslut som arbetats fram och som bara skulle upp på bordet för att förverkligas.

Men Annelie Almérus kände sig osynlig och kanske lite tillbakaträngd av den samlade gubb/grabbmaffian. Man trodde väl efter metoo- rörelsens budskap över hela världen, att det också nått en liten ort som Motala. Men icke så.

Nu handlade hennes avhopp inte om några direkta fysiska närmanden utan en allmän tittöveraxelnmentalitet som fick henne att ge upp. Man funderar ju över hur många år det ska ta innan skillnaden mellan män och kvinnor i bland annat arbetslivet, ska suddas bort. Allas likaberättigande verkar vara svårt att stava till och än svårare att acceptera. Kanske var det små ”skämt” om kvinnors tillkortakommanden, som är ett populärt sätt att beskriva kvinnor grabbar emellan.

När jag började på Radio Östergötland 1978 bestämdes det att vi skulle ha 50-50 vad gällde män och kvinnor på vår arbetsplats. Någon gång kanske det halkade iväg, ofta när någon fast anställd blev långvarigt sjuk och en ersättare måste in snabbt. Även på teknikersidan, som var ett manligt yrke på den tiden, fick vi in unga kvinnliga tekniker. Även om det fanns ett motstånd mot just kvinnliga tekniker. Men trägen vann.

Hur det är idag har jag ingen aning om. Numera är det ju självkörande programledare. De sköter alltså all teknik själva. Eftersom kvinnor är bättre än män på att hålla flera bollar i luften så passar de ju också oftast mycket bra som programledare i etermedia. På den fronten har det blivit betydligt bättre vad gäller jämställdhet.

Att det finns en speciell attityd mot kvinnliga företrädare inom politiken är ju allmänt känt. Vem minns inte SD-politikern som vid en partiträff vräkte sig över en kvinnlig partikamrat, klämde på hennes bröst och avkrävde henne en kyss för att sluta. Anmälan mot honom, som gjordes av ett vittne efter att den drabbade kvinnan berättat vad som hände, lades mer eller mindre ner. Kanske efter order uppifrån då kvinnan efteråt sa att det kanske inte var så farligt. Mannen ses ofta, även idag, uttala sig i olika frågor på riskdagsnivå, utan att skämmas.

Är det här en uppfostringsfråga som också bör gå ner på skolnivå. Att man hört, ofta vid olika festligheter, att män ofta gör nedsättande uttalanden om det kvinnliga könet, är ju ingen större nyhet. Men att det fortsätter i oförminskad intensitet gör mig förvånad. När det inom politiken, och även inom media- och nöjesvärlden, bara fortsätter gör det mig än mer förvånad. Män i fina positioner blir som brunstiga och oemotståndliga tjurar när de får lite alkohol innanför västen.

De går till toaletten, tittar sig i spegeln, och ser där en man som alla kvinnor borde älska och bli kyssta av, eller till och med bli bröstkramade av. Sällan ser man kvinnor göra samma sak mot en man. Jag kan erkänna, att när jag musicerade på olika dansrestauranger i min ungdom, så såg man en och annan dam som överstyrkta av en färgad drink slängde sig om halsen på den uttänkte. Men som sagt, mycket ovanligt.

Att Annelie Almérus satte ner foten, bara ett år efter att hon satt sig på kommunalrådsstolen, slog ned som en bomb. När förklaringen kom så blev hennes uppsägning än mera infekterad.

Att M:s ledare i Motala kommun inte hade sett eller hört något är en gåta. Attityder och gliringar åt olika håll brukar man väl upptäcka.

Samma sak hände ju med Almérus företrädare, fast tvärt om. Kåre Friberg, som han heter, fick fängelse när det uppdagades att han misshandlat och våldtagit en kvinna. Han har nu suttit av sitt flera år långa straff men är väl knappast den som partiet väljer igen.

Trots att många visste om hans syn på kvinnor och hans brutalitet var det ingen som sa ett pip. Inte ens i efterhand har partiet yppat orden: ”Vi visste, men vågade inget säga”.

Tystnadskulturen inom politiken och det egna partiet är stor. Tänk bara på Motalaskandalen där många visste att det ströddes kommunpengar på fester och resor. Men ingen vågade säga något. Den rullades upp för över 20 år sedan med avskedanden och fängelsestraff. Då var det (S) som fick skämmas.

Det som hänt nu sätter ljuset på något mycket viktigt. Nämligen att det ger utrymme för fler kvinnor att våga träda fram och att unkna värderingar, från män om kvinnor, slutar florera. All heder till Annelie Almérus.

Ulf Holmertz

Share