Wilhelmsbergs ekbackar

Möt gammeleksarter och den ståtliga kungen bland träd

Gustav Vasa bestämde att det skulle planteras fler ekar för framtiden och ett framtida skeppsbyggande. Idag tillverkas dock ett fåtal båtar i trä.

NORRKÖPING (LT)

Även i Norrköping finns det gott om olika naturreservat och i norra delen av staden finns flera naturskyddade områden, som Norrköpings ekbackar. Nära till Ingelsta industriområde och… Ingelsta köpcentrum ligger Wilhelmsbergs ekbackar. Hit åker man gärna för en promenad bland de gamla ekarna i de vackert kuperade hagarna med öppna gläntor.

Över förbisvischande bilar och långtradare åker vi över E4:an. Den asfalterade vägen övergår till en grusväg med imponerande antal gropar i varierande storlek och djup, innan vi når parkeringen där en skylt upplyser oss om naturreservatet, Norrköpings ekbackar. Just det här området kallas Wilhelmsbergs ekbackar och är naturskyddat sedan 2004.

En lagom lång, men på sina ställen ganska upptrampad promenadstig leder besökaren runt reservatet med de kraftfulla träden. Det är en fin höstdag och solljuset silar vackert ned mellan de stora träden. Bortanför ekhagen skymtar Kvillingeslättens åkermark.

Eken lär ha funnits i Sverige sedan år 7 000 f Kr när inlandsisen drog sig tillbaka. Den kan bli över 1 000 år gammal, som Rumskullaeken i Småland. Eken är Skandinaviens största träd och kan nå upp till fyrtiofem meters höjd med en normal omkrets på cirka tre meter. I Sverige har eken genom alla tider behållit sin status som det värdefullaste av skogens alla träd.

När trädet närmar sig en viss höjd växer grenverket och stammen på bredden, och när den blir tillräckligt gammal börjar den murkna inifrån. En sorts rötsvamp får fäste och stammen blir ihålig. De här håligheterna utnyttjas av smådjur och insekter.

Just här vid Wilhelmsbergs ekbackar kan den som är lite insatt i sin enotomologi, insektslära, påträffa gammeleksarter som läderbagge, skeppsvarvsfluga, kardinalfärgad rödrock samt gammelklokrypare och dvärgklokrypare.

En trehundraårig ek kan härbärgera över femhundra insektsarter i cirka sjuttio generationer. Fåglar som kaja, stare, svartvit flugsnappare, blåmes, talgoxe, nötväcka, trädkrypare och kattuggla, uppskattar de gamla ekarna och bygger sina bon i håligheterna.

Redan under stenåldern användes ekvirket till att bygga båtar genom att urholka trädstammen. Det hållbara och kraftfulla virket med egenskaper att stå emot röta, användes i en ganska stor omfattning till skeppsbygge under århundranden.

Virket användes under medeltiden till olika byggnader som fästningar och slott samt i olika konstruktioner som plogar, grepar och ekrar, därav namnet från ekrar. Även tunnor av ek användes förr, och används än idag, för att lagra vin och alkoholhaltiga drycker.

Eken blev en exklusiv vara och för att stoppa den allt mer okontrollerade avverkningen reglerade man tillgången med lagar. Redan år 1317 tillkom en lag om stränga straff till den som olovandes högg ned träden. Straffpåföljden om man högg ned en ek under 1600-talet var böter, men om det upprepades en tredje gång blev straffet döden.

Från den Äldre Vasatiden 1521-1611, och under den svenska stormaktstiden 1611 -1721 fram till slutet av 1800- talet, användes ekvirket i rykande åtgång till att bygga skepp till flottan.

Till varje skepp gick det åt cirka 1200 till 2000 träd. Som exempel kan nämnas att endast på Karlskronavarvet under 1783-1785 byggdes det tio fregatter och tio linjeskepp.

Under en lång tidsperiod tillhörde alla ekar den svenska staten. Gustav Vasa bestämde dock att det skulle planteras fler ekar för framtiden och ett framtida skeppsbyggande. Och eftersom eken växer, med en ungefärlig framförhållning på 300 år, planterades en massa ekar under 1600-talet för användning under 1900-talet.

Från slutet av 1800-talet började man dock använda järn och stål till fartygen och under 1900-talet började man även konstruera båtar av glasfiber. Idag finns endast några få båtproducenter kvar som tillverkar båtar i trä.

Text och bild: AGNETA ÖSTLUND

Share