Att besegra ett block granit

Skallaberg – klättringseldorado för entusiasterna

Ska jag slacka på repet, frågar Ida.

YDRE (LT)

Skallaberg är ett halvt kilometer långt granitberg med mer än 70 olika leder upp till toppen och utsikten. Svårighetsgraden varierar från lätta tre till väldigt svåra 8a. Klättrarentusiaster… från hela världen hittar hit. Just idag är det de lokala klättrarna Ronny Fält och Ida Hjortsöe som utmanar berget.

Vid norra änden av Västra Lägern går det att svänga in i skogen via gården Furunäs. Vägen blir mindre och mindre och snart är den mer en kostig än något annat. Vägen går igenom en mjuk och härlig tallskog, där solljuset silas ner, innan det tar stopp vid en liten grillplats och fyrbilsparkering.

Julidagen är kvävande het. Blinningar och andra stickande insekter dyker upp från ingenstans och tycker att människoblod är synnerligen sött och gott.

Efter ytterligare en stunds promenad är målet nått. Målet är bergformationen Skallaberg på gränsen mellan Ydre och Aneby kommuner. Här finns sedan 30 år tillbaka ett klättringseldorado med 29 sportleder, 43 traditionella leder och 8 boulder-leder. Initiativet taget på 1990-talet av Höglandsklättrarna Eksjö klätterklubb.

På plats i Skallaberg finns Ydrebon Ronny Fält som har bergsklättrat av och till i flera år och hans kompis Ida Hjortsöe, som är ganska ny på detta område.
– Det är intressant att pusha sin gräns, tycker Ida, när hon svidar om och får på sig tajta klättrarskor och sele.

I selen finns plats för olika kamsäkringar och kilar. Säkringarna går att sätta fast i kilar som stadigvarande finns i vissa av lederna. Eller fästa i dagens moderna kilar som spänns fast och sedan lätt kan tas bort utan att lämna märken i graniten. Hållbarhetstänket har nått även till klättrarentusiasterna.

Skallaberg måste också borstas för att lederna ska hållas rena från påväxt av mossa och lava. Det är sånt som kan göra lederna hala även om det inte har regnat.

Pusha gränserna går verkligen att göra här i Skallaberg. Klättringsleder är indelade i svårighetsgrader från lätta treor till de allra svåraste som ligger på grad 9a. I Skallaberg finns det leder från grad 3 till 8a. Lederna har olika namn, en del mer fantasieggande än andra – Fikaväggen, Takväggen, Stora väggen, Kaminväggen, Rampväggen eller Ostkaka och heroin. Man kan ju undra hur det sista namnvalet kom sig? Vissa leder är förmarkerade med kilar som sitter på plats året runt medan andra får man själv leta sig upp till toppen genom att hitta fotfäste och handgrepp för egen maskin och även för de medhavda kilarna för att säkra vägen upp till toppen.

Det långa repet är säkerheten. Kompisen håller antingen emot eller slackar vid rätt läge och det är nödvändigt att ha en bra kommunikation längs klättringen.

Ida peppar och pushar Ronny när han ger sig på en av Skallabergets svåraste. På bara några minuter har han nått just den här ledens svåraste passage. Svetten lackar och nä, det går inte att hitta rätt fäste. Hjälp mig ner, ber han Ida och hon håller emot för att färden tillbaka till utgångsläget ska ske så kontrollerat som möjligt.

– Det blir skrapsår och man blöder både här och där, efter en sådan här dag, säger Ida och visar sina händer, armar, knän och ben. Men det är ju en del av tjusningen att det ska göra lite lagom ont.

Sedan blir det Ronnys tur att vara den peppande och pushande då Ida ger sig på Fikaväggen. Hon kommer ett tiotal meter upp, men sedan tar det stopp. Att hon är kort sätter käppar i hjulet för den sista biten upp till toppen.

– Om du försöker nå lite till höger om dig så finns det bra fäste, pushar han. Men Ida når inte och den långa dagens många pass tar ut sin rätt. Hon tar beslutet att glida tillbaka ner.
– Vill du prova, frågar de två bergfrälsta mig, men de får nekande svar. Plötsligt känner jag mig väldigt gammal och alldeles för feg för sådana här äventyr. En annan dag ska kaffekorgen med och Skallaberg besegras via vanlig hederlig gångstig. Det finns nämligen en sådan också upp till toppen och utsikten.

Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON

Share