Honungslent i gamla Konsum

Maria Mossberg driver Sjöfallets Honungsbin & äppelmusteri

Maria Mossberg startade verksamheten 2016. Idag har hon 80 bikupor utplacerade på olika platser som ger olika sorters honung.

GRYTGÖL (LT)

På en liten höjd ligger den före detta Konsumbutiken som idag rymmer Sjöfallets Honungsbin & äppelmusteri. I fastigheten ryms både lokaler för produktion av honung och äppelmusteri… samt butiksförsäljning. Och medan man funderar över en burk med kakao- eller försommarhonung finns även möjlighet att ta en fika.

– Håll utkik efter ett vitt hus med gröna knutar, säger Maria Mossberg, Sjöfallets Honungsbin & Äppelmusteri, när vi talas vid per telefon.

Det är inte svårt att hitta, och när vi står på trappan vid ingången, kan man på andra sidan se de numera tomma industrilokalerna från Grytgöls bruk, som lades ned så sent som i augusti förra året.

Maria låser upp dörren där verksamheten upptar hela nedervåningen. Direkt till höger vid ingången finns sittbänken där besökarna kan sitta ned och insupa de olika dofterna från produkterna, som står uppställda på bordet mittemot. Ut mot ena väggen står disken med burkar av olika sorters honung för provsmakning.

På den motsatta sidan upptar en stor hylla hela väggen med sorter som: försommarhonung, högsommarhonung samt honung smaksatta med kakao, ingefära, citron eller chai för att nämna några. Andra produkter som ketchup, marmelad, olja och tvål finns här också till försäljning.
– Allt är ren honung, men det är skillnad både i färg och smak beroende på var nektarn kommer ifrån. Jag vet var jag har mina bin och vad som blommar där. Vid skogen är det lingon och blåbär. Det är många som kommer förbi nu på sommaren och köper olika sorter vid ett och samma tillfälle. Den här är skördad i juni – och den här i juli, säger hon och visar upp två burkar.
– Man ser att det är lite olika färg…

Hon tar fram en bikupa med vaxkakor, ramar, som hon tagit med för en demonstration, då hon lite senare samma eftermiddag kommer att hålla en föreläsning i lokalen.
– Så här ser det ut när honungen ligger häri… det är ganska kletigt. Ramen väger ungefär tolv kilo och sen när man har fått bort honungen, då blir den väldigt lätt, påpekar hon och visar en tom ram som knappast väger något.

Maria köpte sina första bikupor redan 2014, och kände, att det här ville hon jobba med. Då hon hade bestämt sig för detta, ville hon gå en två-årig utbildning i yrkesbiodling, men tyvärr hade hon missat intagningsdatumet det året, så hon fick vänta ett år, innan hon kunde söka.
– I februari 2016 startade jag företaget och det var precis samtidigt som jag hoppade på den två-åriga yrkesutbildningen. Det tar ju tid att bygga upp en sådan här verksamhet – så då kan jag ju köra det parallellt, tänkte jag vid den tiden, berättar hon roat.

Efter utbildningen var det dags att på allvar sätta igång med företaget. Idag har hon 80 kupor placerade på olika platser. Maria jobbar heltid i företaget och anser att det är först nu som hon fått snurr på verksamheten. I butiken håller hon mestadels öppet under lördagar och söndagar.
– För att vara yrkesodling är det väl egentligen ett ganska lågt antal kupor. De som har större odlingar har för vana att sälja till uppköpare, men jag tar hand om min egen honung och säljer den själv. Jag har några återförsäljare i närområdet och sen åker jag på marknader och Rekoringarna, men det har knappast varit någonting under pandemin, fast nu börjar det sätta igång igen.

Fastigheten med butiken och produktionslokalerna som inkluderar slungningen, tapprummet och musteriet öppnade hon förra året, och då efter att ha jobbat hårt och intensivt med utbyggnad och renovering.

Hon förklarar att det finns nog inte en enda yta som hon inte varit på. Allt är omgjort och målat. Både utvändigt och invändigt. Interiört ger stället en gemytlig och trevlig stämning, tillsammans med genomtänkta lösningar för det praktiska arbetet inom verksamhetens olika moment.

– Därinne slungar jag honungen, säger Maria, och pekar mot dörren bakom oss. Då måste honungen vara klar, så det kan vara lite hektiskt så här års. Bikuporna måste vara klara i september och sedan blir det äpplen och musteriet. Visst kan det vara både tungt och slitsamt ibland – men jag tycker om det!

Text och bild: AGNETA ÖSTLUND

Share