Mjölby präglades av istiden

Här spelar urtiden roll än idag

Rullstensåsen utmed Skogssjön kallas i folkmun för Pilosaåsen. Den kallas så för här växer den sällsynta stäppväxten luddvedeln som på latin heter Oxytropic pilosa.

MJÖLBY (LT)

Vi hör och läser idag ofta om isar och glaciärer som smälter på exempelvis Grönland, och hur ett nytt landskap då blottas för våra ögon. Därmed är det nära att börja fundera över vår… egen hemmamiljö. Hur var det i Mjölbytrakten när istiden var på reträtt – och vad blev resultatet?

Omkring Mjölby stannade avsmältningen under en lång tid och isranden rörde sig fram och tillbaka. På dagarna kunde solen vara stark men vindarna var både starka och isiga medan jorden var frusen och karg. Landskapet påminde en hel del om det vi ser i dagens fjällvärld vid glaciärerna.

I denna karga miljö klarade sig bara enstaka tåliga växter som måste föröka sig snabbt under de korta somrarna En sådan växt var den märkliga örten svarthö vilken numera också finns i fjällvärlden – men faktiskt också som en relikt, en kvarleva, i östgötska kalkkärr Med sin näringsfattiga mark påminner de om det öppna tundralandskapet för 11 000- 9 000 år sedan.

Björk och hassel och därefter tall var de första träden. Renar och även mammutar och jättehjortar klarade också det bistra klimatet.

När temperaturen steg för 8 000-6 500 år sedan kom även lövträd som al och alm och med ännu varmare klimat ek lind samt ask. Här blev det även rikt med vilt som vildsvin och uroxe som de första människorna jagade.

Efter isen var det gott om olika typer av våtmarker och sjöar med fisk. Allt detta gynnade människorna och Östergötlands äldst kända boplats (förmodligen sommarboende) har grävts ut vid Mellby nära Hogstad. Även Högby har haft liknande platser. Totalt sett är dessa de äldsta boplatserna som daterats i landet.

Som sagt, isen skapade ett varierat landskap med olika typer av åsar och sjöar. Ett fint exempel på en sjö helt skapad av isen är Skogssjön mellan Mjölby och Skänninge. Här dröjde sig ett eller flera isberg (så kallad dödis) sig kvar efter att iskanten dragit norröver.

Runt dessa stora isblock samlades grus och sand som följde med isälvarnas vatten. När väl även de kvarlämnade isbergen förvandlats till flytande form fanns bara en vattenfylld stor grop kvar – vilken nu är Skogssjön.

Att Norden är så sjörikt beror också till stor del på inlandsisens skrapning och annan bearbetning av sänkor och dalar – samt grusåsarna som bildade dammvallar.

Sand- och grusåsar har vi många av runt Mjölby och närmast Skogssjön finns den höga och skarpt markerade så kallade Pilosaåsen. Den heter så eftersom den sällsynta stäppväxten Oxytropis Pilosa har en av sina sex växtplatser på fastlandet just här.

Ja, dessa istida åsskapelser var förr också ekonomiskt viktiga då man kunde anlägga vägar och boplatser på dem ovan det ofta vattenrika, till och med vattensjuka, landskapet runt om, idag ofta utdikat. Dessutom kom de senare även att nyttjas som grus – och sandtäkter för byggnationer av hus, vägar och järnvägar med mera men är idag mestadels skyddade.

Sanden som isen skapat runt Mjölby har även idag stor betydelse för vad en del kallar vårt viktigaste livsmedel, det vill säga vattnet. Mjölbybornas högkvalitativa kranvatten filtreras nämligen genom sandåsarna vid Högby.

Ett av vad man skulle kunna kalla Mjölbys karaktärsväxter är naturligtvis det viktiga livsmedlet potatisen. Dessa välsmakande jordäpplen, som de heter i Frankrike, har räddat många från svält och i Mjölby trivs de inte minst på grund av den sandrika jorden från istiden.

För att lära sig mera om den spännande tiden då isen behärskade och omskapade vårt land så är det tre kilometer långa istidsspåret med början vid Skogssjön en givande vandring.

Text och bild: HANS BLOMBERG

Share