Monica Axell sluter cirkeln

Flyttade åter efter 46 år

”Att ha en balkong är härligt och här sitter jag gärna och filosoferar över livet”, betonar Monica

MJÖLBY (LT)

Efter 46 år i Väderstad flyttade Monica Axell åter till Mjölby. En anledning var att komma närmare dottern och barnbarnen. Monicas man Arne som gick bort för tre år sedan… planerade för Monica och tänkte hur det skulle bli då hon blev ensam.

– Arne sa ofta ”flytta till Mjölby” och han hade omsorg om mig. Vi stod i bostadskö i nio år hos Bostadsbolaget och när jag fann tiden mogen att flytta kunde jag glädja mig åt att få en lägenhet på Prästgårdsliden 3, berättar Monica, som fyllde 80 i början på året.

Många i Mjölby minns när husen utmed Svartån och utsikt mot Hembygdsparken byggdes. En och annan tänkte nog att det var ett fint läge. Att från sitt fönster kunna se vatten är ju något som ger ro. Monica kan nu sitta och följa Svartåns ringlande förlopp förbi ön och även se och höra bruset då vattnet släpps på vid kraftverket.

Vi från Länstidningen slår oss ned och njuter av utsikten samt låter förmiddagskaffet väl smaka. Lägenheten är ljus med öppen planlösning, ett avskilt sovrum samt en inglasad balkong.

– Nu är jag tillbaka i min barndoms- och ungdomsstad, konstaterar Monica.

Monica föddes i Västra Harg, men familjen flyttade till Kolsta och när det var tid för henne att börja skolan blev det två år i Centralskolan. Nästa flytt för familjen gick till Älvkullen och då blev det Norra skolan för Monica.

När familjen slog sig ned på Vasavägen fick Monica åter gå i Centralskolan tills skoltiden var slut. Under hennes barndom var det sjuårig folkskola. Skoltiden var lugn och det var självklart att lyda lärarna. Det gick bra för Monica och hon var både en flitig och begåvad elev betonar hennes vänner.

Lisa och Sven hette Monicas föräldrar som gav henne en god och trygg uppväxt.
– Mamma var konstnärligt lagd och läste mycket böcker. Hon tyckte om att måla och det har nog jag fått i arv liksom intresset för litteratur. Min pappa arbetade på Kvarnen och han var känd för att vara social och väldigt snäll, kommenterar Monica.

När den obligatoriska skolan var slut började hon i yrkesskola. Där var det utbildning för vårdyrken, men hennes lärare märkte att hon var duktig på att skriva och formulera sig samt att hantera skrivmaskin. Därför blev hennes första anställning på BT då hon var bara 16 – 17 år.
– Jag anställdes på lönekontoret och varje vecka cyklade jag till banken och hämtade avlöningarna. Det var stora summor pengar, men någon rädsla för rån och liknande fanns inte på den tiden, betonar Monica.

Monica fortsatte att studera. Hon gick kvällskurser och lärde sig bland annat att stenografera med goda studieresultat. Hon sökte sedan arbete hos Tingsrätten och började som kanslisekreterare 1965 och arbetade där i 36 år.
– Tänk nu är det 20 år sedan jag slutade och jag har fortfarande kontakt med mina arbetskamrater från den tiden. Vi möts till en sammankomst två gånger om året. Och nu ska vi snart ha en sommarträff, säger Monica glatt.

Att arbeta på samma arbetsplats i 36 år innebar att trivas med sitt arbete. Hon har arbetat med fastigheter, lagfarter med mera och känner verkligen till många gårdar och andra fastigheter i Folkungabygdens domsaga.

Det finns mycket att berätta om Monicas liv, och då inte bara om henne utan om den tid hon levde i. För att kunna berätta mera om den tiden återkommer Länstidningen med ytterligare en artikel om Monica inom kort.

Text: INGA BIRGITTA WIDÉN Bild: HANS BLOMBERG

Share