Detaljer avslöjar byggherren

Kulturkväll i Fivelstad kyrka handlade om familjen Nyström

Hättorps gård, Tjällmo, som Abraham byggt om och satt sin prägel på. Lägg märke till utsmyckningarna över den nedre fönsterraden på båda husen

Motala (LT)

I Borensbergs pastorats församlingsblad för våren 2018 stod att läsa under Fivelstad kyrka den 19 april. ”Kulturkväll ”Här måste Nyströmmarna ha varit””. Byggnadsantikvarie Anita Löfgren Ek från Östergötlands museum, skulle komma och hålla föredrag. Det lät intressant!

Share

Hit kom vi, för att leva ett gott liv

Kristin Kramer reflekterar över sina första fem år i Ydre

YDRE (LT)

Vi kom från Storstaden, från ringlande spårvagnar och elektriska nätter, från köp-och-bli-lycklig och känn-rätt-person, från ansiktslösa grannar och myllrande gränder.

Hit kom vi, till ett försynt torp och en vildvuxen trädgård.
Vi kom för att leva ett gott liv.

Det är på dagen fem år sedan.

Jag minns inte när det senast regnade. Ett stagnerat tillstånd är brännande sol och torr jord, vintern en sägen.

Att för två månader sedan var landskapet omskapat av skare. En halvmeter ovan mark stegade vi fram, till ladan för att hämta ved, till utedasset, till hönsen för att knacka hål på dricksvattnet, våra fingrar avdomnade. Du sov under två täcken och jag, tre. Våra andedräkter formade flyktiga luftskulpturer i sovrummet, frostknopparna brast ut i vilda blommor över köksfönstret.

Jag kommer aldrig mer att svettas, tänkte jag.
Och nu: jag kommer aldrig mer att frysa.

Jag har ett huckle kring håret, hettan seg likt polkagrissmet, håliga gummistövlar, ännu pyjamas och glasögon på sned, ingen ser mig här, jag går genom trädgården, förbi bäddarna med broccoli och broccolo, svartrot och haverrot, blå ärtor och blå kongo, krusbär och kroshka, stevia och salvia, genom säsonger av odling, genom minnen av fostervatten och hjälplösa barnkroppar, jag rundar klustret av bärbuskar, står en stund under det väldiga körsbärsträdet, här fanns en gång 1800-tals barn, nu hör jag mina bortifrån potatisåkern, lillasyster och storebror, jag går tillbaka mot torpet, slår mig ner på farstutrappan.

Blickar ut över grönskan, över blommande bondbönor, över ännu naken, svallvågsformad jord. Där borta hönsgården, den eftersatta ladan, klustret av bärbuskar. Solen är obarmhärtig och jag skyddar ansiktet med handen. Det är juni och vi äter ännu av förra årets skörd. I sandlådan har barnen planterat en skog.

Fem år. Vilka har vi blivit i detta torp och denna trädgård?

Varje morgon smyger jag nedför trappan för att inte väcka barnen. Jag går ut på farstubron. Först ser jag dig inte. Du har gröna kläder och du skyms av ärtväxter, av brytbönor, av rabarberblad.

– Har du druckit kaffe, frågar jag. Ja, svarar du, men jag tar en kopp till, tillsammans med dig.

– Godmorgon, säger jag. Du har haft morgon i tre timmar. Nu rensar du ogräs bland jordgubbsplantorna. Du kupar upp potatisen. Du bygger växtstöd av tunna träd du huggit ner. Du täcker med halm, med gräsklipp, ogräs, ormbunkar, med vallört och barr. Du för krig mot loppskalbaggar.

När vi ännu bodde i Storstaden, gick vi om varandra. Vi åkte olika spårvagnar och du var i Australien, jag var i England, du var i Belgien, jag var i USA.

Men livet är smärtsamt överblickbart, tiden pinande begränsad. Hur många dagar till har vi tillsammans?

Vi satt i en soffa i en trång lägenhet, ännu relativt unga, främlingar bakom alla väggar, och vi bestämde oss för ett annat liv. Ett mindre belamrat liv. Ett liv sida vid sida.

När vi anlände nådde gräset upp till min höft och över golven låg drivor av musbajs. Vi hade ännu ingen el men nätterna var evighetsljusa. Vi målade och vi skrev, vi läste och vi pratade. Vi drack te på blåbärsblad och vi odlade squash. De var gigantiska men solitära. Nästa år, sade vi, nästa år satsar vi på odling.

Men vi blev du.
Du grävde och kultiverade, du var en kvardröjande Karl Oskar som bände upp sten efter sten efter sten. Du försådde och planterade ut. Du gjorde fel och gjorde om. Du gav oss mat.

Jag kräktes, sov och födde ett barn.

Grödorna, säger du, bygger barnens hjärna och hjärta. Deras blod var regnvatten som sväller i mogna jordgubbar, deras skratt solsken, deras händer jord.

Du står framför mig och du låter jorden i din hand falla tillbaka till marken. Så som ock vi, tänker jag. Förlorar balansen, kroppen en knut.

Vad kommer barnens händer, fingrar röda av jordgubbar, att vara kapabla att utföra, säger du, vilket gott och vilket ont? Och mina händer? Var sätter vi våra kladdiga fingeravtryck?

Det tar inte ett långt liv eller en fjärran blick, säger du, för att förstå att en jordlott bara är ett lån. Om de som kommer efter oss är som vi, just som vi, hur ska vi då behandla dem, hur ska vi behandla den jord som ska bygga deras hjärna, deras hjärta?

Att odla, säger jag, är fantastiskt. Jag ska bara.
Föda ett barn, amma, skriva en bok.
Dina händer är färgade av jord, är spruckna, du tvättar och smörjer in men trädgården försvinner inte. Mina händer, en barnstjärt. Så fort jag hamnar i en död vinkel smiter jag in för att skriva eller läsa.

Ändå säger jag att vi odlar. För att vi är ett vi. Detta är vår plats, som vi skapat tillsammans, med delad tid och delad dröm, med barnen städse hemmavid.

När det ännu var isande kallt frös vattnet. Vi tog in snö i stora kastruller, kokade på järnspisen, tillredde morgonkaffe och mat. Väggarna öppna för väder och händerna tryckta mot kakelugnen, fötterna värmda av slitna raggsockar, vi har slutat konsumera.

Idag sinar vattnet i vår brunn. Tvååringen kommer till mig med råd:
Jag vill att du tar pappas borr och hämtar björksav!
Sådana har vi blivit. Vi är platsens lera.

Text och bild: KRISTIN KRAMER

Share

Rhododendrondalen skänker glädje

Norrköpings vackraste plats när de 250 hybridplantorna och 80 vildartsplantorna blommar

NORRKÖPING (LT)

En vanlig syn i Norrköping är flanörer eller joggare som tar sig den tre kilometer långa slingan runt Åbackarna vid Motala ström. Kanske gör ett stopp vid Färgargården för en kopp kaffe och en nygräddad våffla. Men det som väcker störst uppmärksamhet är utan överdrift den bedårande Rhododendrondalen som funnits där sedan tjugo år tillbaka.

När över 250 hybridplantor och 80 vildartsplantor står i full blomning är det utan tvekan Norrköpings absolut vackraste plats.

Utan dåvarande stadsarkitekt Ole Brecht Andersen som tillsammans med stadsträdgårdsmästaren Lars Hågbrant år 1995 togs initiativet till anläggningen hade staden varit utan denna blomstrande dal som skänker glädje för varje sinne.

Dock ligger mycket arbete bakom innan anläggningen kunde invigas.

Hågbrant och Andersen tog kontakt med Nils Thalinson och Bo Ringdahl. Två lokala förmågor med stor kunskap om rhododendron. De träffades vid Åbackarna för att besluta var en rhododendronanläggning kunde vara lämpligast. De fann att det mest gynnsamma läget skulle vara på södra sidan nedanför Strömbacken.

Den som utförde och ansvarade för allt det praktiska kring markarbetet var Bo Ringdahl medan Ole Brecht Andersen undersökte vilka plantor som var lämpligast att börja med innan det blev dags för en beställning. All torv som krävdes fraktades till Norrköping från Dags mosse vid Omberg. Torvblocken placerades ut som kantsättning men även som fyllning på botten av de blivande rabatterna.

Efter några år inkom det ett förslag från Bo Stenström på Norrköpings kommun om anläggning av ytterligare en rabatt förutom de två som redan fanns med motiveringen att det i huvudsak skulle planteras azaleor.

Också en fjärde rabatt upp mot Linköpingsvägen uppfördes vilken var avsedd för främst vildarter från bland annat Asien och Japan. De första rabatterna består av hybrider som är en korsning mellan olika arter som har en bättre härdighet, ett vackert växtsätt och senare blomningstid.

Rhododendrondalen är välskött tack vare filvilliga volontärer som ser till att blommor som blommat över plockas bort och att växterna får tillräckligt med vatten. För hela anläggningen ansvarar Norrköpings kommun som har köpt in majoriteten av växtmaterialet. Dalen är dessutom sponsrad av lokala trädgårdsföretag och gåvor från besökande grupper. Blommor som hämtats hem från olika delar av världen men som också odlats i privata trädgårdar.

I maj 2015 anlades två nya planteringar även denna gång vid Linköpingsvägen där en skylt visar vägen ner till dalen. Parken är öppen för allmänheten dygnet runt och ryktet om dess skönhet har spridit sig vida omkring i landet. Inte bara Norrköpingsbor söker sig dit utan också de som läst eller hört talas om stadens oas kommer på besök. Vissa dagar finns medlemmar från Rhododendronsällskapet på plats för att svarar på frågor samt dela med sig av sina kunskaper om rhododendron som tillhör släktet ljungväxter. De flesta arter blommar främst under försommaren och är en omtyckt trädgårdsväxt som dessutom är relativt lättskötta. Bara de får växa i sur jord med lågt pH-värde trivs de och kan skänka blomstrande glädje under många år.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share

Har serverat glass sedan 30-talet

Halvars glass är kanske Södra promenadens mest besökta byggnad

Linn Källsholm och Cornelia Fellman lyxar till det hos Halvars glass på Södra promenaden.

NorrköpiNg (LT)

Att flanera på Södra Promenaden i Norrköping är som att strosa på Paris boulevarder. Vilket inte är så konstigt eftersom Paris var vad trädgårdsarkitekt Knut Forsberg, skaparen av Berzelii park i Stockholm, tänkte på då han år 1855 gjorde ritningarna till Södra, Norra och Östra Promenaderna. Men även Ringstrasse i Wien har varit förebild för Norrköpings promenader.

Södra Promenaden stod klart år 1899 och än i dag går det att njuta av den lummiga grönska som alléernas park – och skogslindar ger.

Utmed Södra Promenaden ligger flera skolor som exempelvis De Geergymnasiet, Kungsgårdsgymnasiet och Gustav Adolfsskolan. Ståndsmässiga byggnader som tillsammans med övriga vackra hus vittnar om storstadsmässig bebyggelse.  Men utsickarna är nog de engelska radhusen med sina paradträdgårdar. Belägna mitt emot Idrottsparken är de mycket attraktiva på bostadsmarknaden och är några av de första examplar av radhus som uppfördes i Sverige på början av 1900-talet.

Södra Promenadens mest välbesökta byggnad, i alla fall sommartid, är utan överdrift det smått oansenliga trähuset som när det öppnas upp för säsongen påannonserar att nu har sommaren äntligen kommit. Naturligtvis åsyftas Halvars glass som försett norrköpingsbor med svalkande läckerheter sedan 1930-talet.

– Oj, har Halvars funnits så länge, utbrister Linn Källström som tillsammans med kompisen Cornelia Fellman sökt sig till Halvars för en paus från arbete och studier.

– Vi brukar gå hit när vi vill lyxa till det lite. Halvars har stans absolut bästa glass, anser Cornelia.

De har köpt var sin bägare med olika sorters smaker. Med gröna plastskedar gröper duon upp lagom klickar och de turas om att förse sig ur båda bägarna.

– Om vi köper olika sorter kan vi smaka på varandras glass, resonerar de.

I bägarna finns mjukglass med topping av jordgubbsströssel, chokladbrownie och persikosorbet.

Vid glassluckan har Mikael tillsammans med sonen Martin svårt att bestämma sig. De studerar menyerna men när beslut har tagits rivs de genast upp.

– Det är för många sorter, jag vill ha av allt, förkunnar Mikael medan hans son påpekar att pappa ska akta sig för lakritsglassen eftersom det finns en överhängande risk att tänderna blir svarta.

Patricia Forsgren får ligga i allt hon förmår då sommarvärmen lockar till köp av glass.

Under 1930-talet serverades inte enbart glass i kiosken. Även godis var till salu. Bakom ursprungskiosken fanns Halvar Andersson vilken lämnade in en ansökan om att får starta försäljning av glass, frukt och godis. Dåvarande poliskammaren med yttrande från drätselkammaren gav tillstånd och saken var därmed avgjord.

 

Halvar betalade 25 kronor i månaden för upplåtelse av marken och i en lokal på Trozelligatan tillverkades glassen som betecknades som hemmagjord.

Succén var given och Halvar ansökte om nytt anstånd år efter år. Ett problem fanns dock, efter stängningsdags skulle personalen ta med sig samtliga kärl som används under dagen vilket även innefattade själva kiosken. Problem är till för att lösas därmed hade Halvar hjul på sin affärsverksamhet.

I början av 1960-talet fick glasskiosken sin permanenta plats där den står idag efter att ha haft sitt tillhåll på en gräsplätt parallellt med Gymnastikgatan.

År 2005 kände många förfäran när det stod klart att Halvars glasskiosk skulle rivas. Ängslan blev dock kortvarig, efter rivningen byggdes omgående en ny kiosk upp och ordningen var återställd. Byggnadens dåliga skick låg till grund för rivningen där Länsantikvarien var med och lade fram synpunkter på utformingen av nybyggnationen. Den skulle efterlikna den gamla med hänvisning till Ulf Lundells låt ”Jag går på promenaden” från skivan Vargmåne.

I Landsantikvariens motivering fanns bland annat att Halvars glasskiosk tillhör Norrköpings nutidshistoria och finns med i Lundells sång.

Ulf Lundell hade säkert egna smakuppleverler av Halvars glass. Enligt hörsägen besökte han glasskiosken ofta. Kanske för att svalka sig efter ett arbetspass i Norrköpings hamn där han stundom jobbade när han inte odlade biodynamiskt då han år 1971 bodde i kollektivet Wian som låg utanför Skärblacka.

När IFK Norrköping spelar hemmamach serverar Halvars IFK-glass som har lagets färger, vitt och blått. Festligast är det förstås att avnjuta segerns sötma tillsammans med just den glassen. I händelse av förlust går det går det lika bra att beställa ”En sommardröm” bestående av bananmjukglass med choklad som lär vara en himmelsk dröm eller helt enkelt en vanlig mjukglass i frasigt rån som plåster på såren. Hos Halvars finns alla smaker för den som älskar glass, även för den som inte är speciellt intresserad av fotboll.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share

Handla dagsfärskt i gårdsbutik

Kasta gård säljer efter säsong

Charlotte Elander gillar sparris.

Vadstena (Lt)

När Kristihimmelfärdshelgen har passerat finns det dagsfärsk sparris att handla på Kasta gård strax söder om Vadstenas tätort. Två veckor senare finns det också påsar med quinoa, en nyhet

Share

Trivsamt utflyktsmål

Holmbo ligger ”mitt i” med sju mil till flera städer

Maria Nilsson har 15 000 artiklar i sin butik Marias Hus som bland annat säljer inredning, presenter, väskor och textilier.

Hannäs (LT)

För den som söker ett utflyktsmål på den östgötska landsbygden är Holmbo en plats att besöka. Här finns två butiker med kläder och inredning, ett café och två loppisar. Denna plats är belägen mellan Valdemarsvik och Åtvidaberg, i Hannäs socken. I Holmbo har det under många års tid bedrivits olika verksamheter i hus runt omkring, bland annat i den gamla skolbyggnaden.

Det var här som Maria Nilsson år 2006 öppnade sin butik Marias Hus. Tidigare hade hon drivit en liknande affär i Gamleby, men när skolbyggnaden blev till salu såg hon sin chans att flytta hem verksamheten. Under årens lopp har sortimentet utökats, för att idag bestå av 15 000 artiklar, fördelat på två våningar i den gamla byggnaden. Utbudet består av inredning, presenter, väskor, textilier, teer och en hel del annat.

– Jag vill ha ett sortiment och en prisnivå som passar alla. Att det är brett gör det unikt, tror Maria.

Att butiken med sitt unika läge och sortiment dessutom blir ett slags utflyktsmål tror Maria gör att hon kan stå sig i konkurrensen från näthandel, något som annars kan slå hårt mot små butiker på landsbygden.

– Många ställer sig frågande till hur det är möjligt att bedriva verksamhet här. Jag anser att det ligger centralt, sju mil åt alla håll, till Västervik, Linköping och Norrköping. Vi är mitt i, säger Maria.

Eva Johansson driver det populära cafeté i Hannäs.

Bredvid Marias Hus, i byggnaden där bland annat träslöjden låg när skolan var igång, ligger idag Evas café. Det var i samband med att Marias Hus öppnade 2006 som Eva Johansson också öppnade sitt café.

– Tanken har alltid funnits där, ända sedan jag var liten. Jag har alltid bakat, berättar Eva.
De olika sorters kakor som finns här är uppskattade bland gästerna, och Eva får ofta höra att hon håller låga priser. Förutom de små kakorna, som man med fördel kan ta flera av, finns det bland annat smörgåsar, bullar och glass under sommaren. Kaffe också, förstås. Eva bakar tårtor och smörgåstårtor på beställning, något som är uppskattat i bygden med omnejd, av såväl föreningar som privatpersoner. År 2016 blev Eva utsedd till årets Hannäsbo, ”för att hon har skapat Evas café som en samlingspunkt för lokalbefolkningen och en välkomnande plats för besökare till orten”.

Under ett antal år var det Eva och Maria som höll öppet i Holmbo, men 2015 öppnade en ny butik, rakt över vägen från den gamla skolan.

Idas syster Sofie är butiken med herr- och damkläder, inredning och annat gott och blandat. De två systrarna Ida och Sofie öppnade butiken i det hus som de själva vuxit upp i, och där det tidigare bedrivits affärsverksamhet och loppis. Båda två har arbeten vid sidan av, men de kämpar för att förhoppningsvis kunna leva av verksamheten i framtiden.

Nyligen utökade de sitt företag och öppnade en butik i centrala Valdemarsvik. Förutom dessa två driver de också en webbutik, med kunder över hela landet. För den som tidigare handlat hos Idas syster Sofie, känt sig nöjd och vill handla mer men bor långt bort, är det alltså möjligt att fortsätta handla via nätet. De tre butikerna kompletterar varandra, och Ida poängterar att de gör sitt bästa för att man som kund ska bli nöjd.

– Om något saknas i den ena butiken, kan vi ta med från den andra. Allting går att ordna, vi löser det, berättar hon.

Innehavarna av de tre verksamheterna talar alla om Holmbo som ett utflyktsmål, att det är en härlig plats och att många av besökarna kommer långväga ifrån. För Evas del vill hon driva cafeét så länge hon orkar, tycker det är roligt och ser att antalet besökare ökar. Ida och Sofie tycker det är jätteroligt med företag på landsbygden, och framhåller att kommunikation och samarbete där man uppmuntrar varandra är viktigt. Maria är lugn och bestämd i sin sak.

– Det går att driva företag på landet, säger hon.
Marias Hus och Idas syster Sofie finns både på Instagram och Facebook, för den som vill bli inspirerad och hålla sig uppdaterad om exempelvis öppettider.

Text och bild: ANNA-KARIN TIMAN

Share

Guider och vandringar

Bli guidad via mobilen i Linköping

I Arkitekturrundan berättar Gunnar Elfström, tidigare stadsantikvarie, om 28 olika byggnaders historia.

LINKÖPING (LT)

Via din mobiltelefon berättar en trevlig speakerröst, en kändis med anknytning till Linköping och Östergötland, på ett lättsamt och informativt sätt om saker du ser. 

Share

Besökscentrum med temaguidningar

Ellen Keys Strand är ett av besöksmålen för de guidade turerna.

ÖdEshÖg (LT)

Alla dagar, året runt och dygnet runt kan du besöka Rökstenen och vårt utomhusmuseeum. Njut av vyn mot Omberg, andas in den friska luften och börja din historiska resa hos oss.

Rökstenen Besökscentrum med café, shop och aktiviteter har öppet från juni till augusti. Finns mellan Gränna och Vadstena. Kombinera gärna din resa med ett besök vid Naturum Tåkern, Omberg, Hästholmen och Alvastra Klosterruin som ligger i vår närhet.

Vi har guidade turer på Omberg och tar emot förbokade grupper för guidning året runt.
Några av våra guidade turer:

Omberg – I Ellen Keys fotspår

Ellen Key levde i början av 1900-talet och var känd författare och pedagog.
Vid 60 års ålder byggde hon sitt hem Strand vid foten av Omberg och vid Vätterns strand. Du får under denna heldag besöka Strand och vandra med guide på Omberg längs med Ellen Keys led.

Möt våren på Omberg – Kulturhistorisk vandring

Under denna heldag följer ni med örtpedagogen och guiden Åse ut på Omberg. Ni besöker Sveriges första trädgårdskola, ni får lära er mer om läkeörter och magiska växter på Omberg och ta del av Ellen Keys vilda trädgårdstankar. Vi njuter av bergets sköna natur och möter våren.

Det medeltida Alvastra och heliga Birgitta

Under medeltiden var Alvastra ett viktigt maktcentrum. Här bodde Birgitta Birgersdotter, mer känd som Heliga Birgitta, under fem år. Du får under denna heldag besöka Alvastra och Omberg och höra berättas om maktspel, klosterliv, kungamord och vilken påverkan Birgitta hade på sin samtid. Priset inkluderar fika, lunch och guider.

Alvastra kloster – Guidning

Alvastra Kloster var verksamt i över 400 år och hade stor betydelse för det framväxande Sverige under medeltiden. Här vistades även Heliga Birgitta och fick inspiration inför bildandet av sin egen orden. Klostret ligger mycket vackert vid Ombergs södra fot och nära Vättern. För grupper går guidningen att boka året om.

Rökstenen

Möt vikingakvinnan som berättar om Rökstenens historia i tidstypiska kläder. Rökstenen med världens längsta runinskrift har gäckat forskare under århundrade. Under guidningen får ni en introduktion om utomhusutställningen, om runorna och om stenens text och ursprung. Vi gör även ett besök inne i Röks kyrka som ligger vid stenen. Guidningen går att boka året om.

Geocaching – Skattjakt med GPS

Äventyrslust, upptäckarglädje och naturupplevelse. Skattjakten är en aktivitet där flera generationer kan samarbeta, tävla och ha roligt tillsammans. Med hjälp av GPS, tre utflyktsförslag och instruktioner upplever ni geocaching på egen hand. I din utrustning får du tre olika förslag på turer och ni väljer själva vad som passar er bäst. Geocaching för dig bortom de vanliga turiststråken och är ett sätt att hitta de lokala guldkornen. Vill du veta mer om geocaching? Läs mer på: www.geocaching.com  För grupper går skattjakten att boka året om.

 

Share

Stenig slänt blev blomstrande oas

Växterna trivs i unika Sinnenas gård

Ewa-Lis Hörne Messelth vid försäljningsborden.

MOTALA (LT)

Lite utanför Östergötlands gräns mot Askersund, vid Södra Kärra i Närke, ligger en unik trädgård, Sinnenas gård. Det är Ewa-Lis Hörne Messelth och hennes make Kent Messelth som för cirka nio år sedan odlade upp en stenig slänt till en oas för krydd-, medicinal- och kulturväxter. Det fina och öppna läget gör att växterna trivs. Även de som kanske inte skulle växa i vårt område. Närheten till Vättern är ett av svaren.

Visningsträdgården är rund och färgindelad, där blommor och andra växter är satta i harmoni och i olika färgställningar. Hon har ett samarbete med Nordisk genbank på Svalbard och har lagt sig vinning om, att bara ha oförädlade växter, så kallade ”mormorsväxter”. Vissa av genbanksfröerna har märkliga namn som ”Lokförare Bergfälts jätteärt”. På Nordisk genbanks hemsida står att läsa var ifrån fröerna kommer.

Så här står det om ”Lokförare Bergfälts jätteärt” eller grå sockerärt, pisum sativum.

”I början av 1940-talet fick Alida och Efraim Andersson denna jätteärt från en lokförare Bergfält i Ludvika. När Alida och Efraim på 1970-talet flyttade från sitt hus, ville de att ärten skulle leva vidare och gav den till trädgårdsmästare Olle Ridelius i Vassbo. Han gav den i sin tur till föreningen Sesam. Hur lokföraren, som levde mellan 1890 – 1945, fick tag på fröerna är svårt att säga men det har funnits olika sorter av jättelika gråsockerärter sedan 1800-talet.

”Lokförare Bergfälts jätteärt” är mycket kraftig och hög. Den kan bli upp till tre meter hög och har violetta blommor, rödaktiga bladfästen. Den får många stora, söta och saftiga ärtbaljor. De blir cirka tre cm breda och 15 – 20 cm långa och är något buckliga. De mogna fröna är ganska stora och är grågröna med svarta prickar. Ger sex till åtta ärtor i varje skida.”

Visst låter det roligt att få läsa om var ifrån ett frö eller en växt kommer. Just detta har Ewa-Lis tagit till vara och håller på som bäst med att skriva en egen bok. Hon har i nuläget dokumenterat cirka 450 växter, buskar och träd och då främst medicinalväxter och kulturväxter. I trädgården finns pärmar som beskriver alla växter med svenskt och latinskt namn, samt bild historisk information och tips. Det har tagit några år att hitta all information och ny forskning sker hela tiden. Även den nya forskningen tar Ewa-Lis med i sin bok. Vill man satsa på originalväxter bör man leta efter växter utan egennamn.

Dessa originalväxter som finns i paret Hörne Messelths trädgård har lång historia. Klostren, på sin tid, använde växter till mat och medicin. Sen kom slott och herresäten som ville pryda sina trädgårdar med prunkande blommor och egna grönsaker, buskar och träd. En del av dessa växter användes också till att färga klädestyg i vackra färger.

– Naturen är lite som ”ett Guds apotek”, sa Ewa-Lis. Mycket av kunskapen har gått förlorad men några eldsjälar försöker bevara den. Förresten fick en kvinna från Kina, Youyou To, Nobelpriset i medicin 2015 för sin forskning. Hon hade hittat att substansen artemisinin i sommarmalört var bra för bota malaria. Det visste de dock redan 340 år fKr, att ämnet var bra mot feber. Det finns mycket ätbart i naturen bara man letar.

Tidigare under åren har Ewa-Lis och Kent haft volontärer från WWOOF dvs World Wide Opportunities Organic Farm i sin trädgård. Paret har haft stort utbyte av ungdomarna från jordens alla hörn. De som kanske varit lite vilsna förut, har växt som personer och hittat sina vägar i livet tack vare Ewa-Lis och Kent.

I år har man inga volontärer utan Ewa-Lis kommer bara att ha kurser om medicinaläxter, tillverkning av ekologiska hudvårdsprodukter, livsbejakande föreläsningar, kost och näringsråd bland annat. Ewa-Lis har haft naturmedicinsk mottagning i Göteborg i mer än 25 år innan hon flyttade till Södra Kärra, så hon har stor kunskap i ämnet.

Mycket arbete har det blivit i trädgården med vattning i dessa torra, soliga dagar som månaden maj slösat på oss. Kent hämtar cirka 1800 liter vatten varje dag från Vättern. Samtidigt har Ewa-Lis vattnat överallt, så trädgården ser lika prunkande ut som om det regnat. Det blir en hel del ogräs också, men av den syns inte ett spår. Ett arbete som inte syns, men som måste göras. Allt odlas också ekologiskt.

De båda har kommit i pensionsålder och vill nu dra ner på sitt arbete. Därför kommer fastigheten att säljas framöver. De har haft en utförsäljning av sina unika växter i maj, men vill vänta med de andra försäljningstillfällena tills efter det kommit regn. Ewa-Lis har ett tydligt system med färgade stenar vid sina försäljningsbord.

En gul sten betyder gula blommor, en blå är blåa blommor och så vidare. Förutom denna underbara trädgård, som verkligen får besökaren att må bra, finns gäststuga, växthus, damm, pergola och en orörd natur alldeles bredvid den lilla gården. Kent har också inrett en musikstudio i ladan. Och den är helt modern. De båda hoppas på att gården och trädgården får leva vidare, kanske till något ungt par som insett det fina med att ta vara på vad naturen har att ge och även vill fortsätta odla dessa gamla arter. Arter som passar i vårt land och som kan utså både torka, sol, regn och kyla.

Text och bild: EVA CARLSSON

Share

Ingen sommar utan dans på logen

Sex lördagar i sommar är det dans på Rydsnäs loge

Gunilla Pamp, Ann-Marie Gustavsson och Ing Marie Fredriksson representerar arrangörsföreningarna till sommardanserna i Rydsnäs loge. Hjärtligt välkomna till vår utedansbana, hälsar de.

RYDSNÄS (LT)

Gunilla Pamp, Ann-Marie Gustavsson och Ing Marie Fredriksson är tre av den stora ideella skara bland rydsnäsbor som får danskvällarna att fungera utan mankemang.

Den här sommaren är det sex danser. Orkestrarna är Mats Bergmans den 16 juni, Matz Bladhs den 30 juni, Skåningarna den 14 juli, Donnez den 28 juli, Bob Stevens den 11 augusti och Lövgrens den 25 augusti. Kommer 700 besökande blir det lapp på luckan.

— Vi har både långväga och lokala dansgäster. De kommer från långt ner i Småland, Västergötland och uppe från Norrköpings- och Linköpingshållet hit till vår loge, konstaterar Ann-Marie Gustavsson.

— Vi är nog närmare 150 personer ur föreningarna Rydsnäs bygdegård och Rydsnäs idrottsförening som under en säsong står i serveringen, i biljettluckan eller sköter parkeringen, säger Gunilla Pamp, kassör i bygdegårdsföreningen. Hon nämner ”gubbgänget” som ser till att klippa gräs, fixa fram björkar och ordna så att naturcampingen är klar för alla dansanta som kommer redan på fredagen i väntan på lördagens högtidsstund. Naturcamping är kanske fel ordval, camparna betalar för elen och kan nyttja logens faciliteter.

I nästa andetag nämner Gunilla ”tantgänget” som bakar och ser till att det finns go´saker att köpa i kafeterian. Det är ju mycket annat arbete som görs i kulisserna till exempel vår- och höststädning.

Det var fyra föreningar som köpte logen av kyrkan för den symboliska summan av en krona. Efter det har många, många timmar lagts ner på att förbättra byggnaderna. Bland det första var att lägga in ett nytt dansgolv finansierat av skänkt timmer. Därefter har servering med kök, utedansbana, inomhustoaletter tillkommit och i år byter Veine Gustavsson ut takbelysningen till armaturer med mer mysfaktor.

Logen hyrs ut för andra evenemang. Det kan vara stora fester som bröllop eller andra föreningsarrangemang. När länstidningen var på besök arbetades det för fullt med att smycka logen för ett bröllop.

Midsommarafton är det traditionellt firande med dans runt stången. Och lördagen den 4 augusti smäller det för Rydsnäs marknad.

— Ja, det är lite som en återvändarhelg för sådana som flyttat härifrån. Loppisen på logen drar mycket folk liksom att Ydre veteranmotorklubb visar upp traktorer och har dragning av sitt traktorlotteri, fortsätter Ann-Marie att berätta.

— Tyvärr har antalet marknadsknallar gått ner de senaste åren, inflikar Gunilla Pamp som tar emot anmälningarna från dem som vill stå och sälja och alltså fortfarande har platser lediga för hugade säljare.

Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON

Share